Vi drar på turné – En norrländsk resa sommaren 2026

Vi ska på sommarturné genom Norrland. Bilen är packad. Telefonen är uppkopplad till stereon. Vi har köpt in Mygga och myggnät. GPS:n kommer få jobba och resplanen är oklar. Vi tänkte börja i Kiruna och arbeta oss över landet söderut tills vi når Sveg. Sedan åker vi norrut igen och om allt går som det ska avslutar vi i Ö-vik.

Vi reser alltså från norr till söder och sen norrut igen och med lite kringelkrokar på vägen. Det blir en innehållsrik resa full av en massa fiktiva möten som kunde blivit av. Och förlåt till alla som jag glömt och förlåt för alla fel som säkert finns. Och försök inte att resa så här, det finns nog enklare vägar att ta. All musik finns i Spotify-länken längst ner. Nu är det dags – håll i hatten så rullar vi.

Norrbotten

Kiruna

Vi börjar i staden jag växte upp i. En stad i förändring. Och vi börjar med en riktigt favoritlåt. Willy Clay Bands Kiruna (The Miner) från deras album Blue som kom 2009. Den fina låten om gruvarbetarna i staden fångar och är en av mina största norrlandsfavoriter genom tiderna. Men dagens Kiruna har problem. Höstorkestern formulerar det så här: Kiruna dör….Slåss!!!!! Vi äter Souvas på Empes för att styrka oss innan vi drar söderut.

Gällivare/ Malmberget

Resan går söderut längs ödsliga vägar innan vi kommer fram till ännu ett samhälle i förvandling. Gällivare blomstrar och Malmberget är utplånat. Dags att proviantera. Vi går in på ICA Björnen och där står Hooja och Miriam Bryant och tittar på varandra. Det är dagen efter ett omtumlande besök på discot, Vem fan e du? är en låt att känna igen sig i. Efter något sånt bör Johan Airijokis inte så lite sorgliga men upplyftande granskning av livet i norr i Allting kommer att bli bra vara på plats. Och till Dundret måste vi. Ett besök på Björnfällan hade passat bra, men visst ja, det är ju stängt.

Jokkmokk

På vägen mot Jokkmokk förändras vädret och Maxida Märak vill berätta om Dimma och hon bjuder in Melissa Horn också. Och Maxida behöver inte “Ursäkta om jag stör” men hon gör det ändå.

Maxida Märak

Foto: Daniel Stigefelt

Vuollerim

Vi stannar i Vuollerim och vi måste givetvis lyssna på Jakob Hellman. Från ett av de nyaste albumen lyssnar vi på Allting som jag aldrig sa. När vi hör att han nästan låter som han lät vid genombrottet för 36 år sedan måste också plocka upp det albumet och höra det albumets klart bästa låt Hon har ett sätt och jag minns en annan tid och en hysterisk spelning på Storsjöyran och när Jakob och jag på efterfesten skulle få Lasse Tennander att förstå hur bra Pogues var genom att sjunga för honom. Lasse gick klokt nog därifrån. När vi ändå är just här passar vi på att hylla minnet av Zemya Hamilton och spelar Om vi aldrig skulle ses igen. Den av Peter LeMarc-skrivna låten är så fin.

Harads

Vi har vägarna förbi födelsebyn och Ronny Eriksson vill tala ut och be om ursäkt och han lovar att Jag ska lämna brolyset tänt. Efter denna visa är det dags att göra kväll, göra upp en eld och vi sitter där i mörkret och sjunger Norrbotten Blues tillsammans med Ronny och Ramblin’ Minds.

Boden

Helt plötsligt är vi i Boden på denna lite förvirrade färd. Brolle lugnar ner oss innan han drar upp tempot med sin senaste singel Jag vill, jag kan, jag ska. Men nu blev vi så uppstressade så att han får lov att lugna ner oss med sin genombrottslåt Playing With Fire som beskriver lite hur det var att vara på disco i Gällivare med Miriam Bryant. Brolle sjunger också om att ”Jag är född i en liten by (I ett av världens hörn)”

Korpilombolo

Fick Agnetha Fältskogs gamla låt i skallen och vi hade Tio mil kvar till Korpilombolo och när vi ändå var där fick Stadig guida oss runt i Korpilombolo och Henrik Niva berättade lite konstiga minnen innan vi drog vidare.

Kalix

Vi åker vidare och hamnar i trakten av Kalix. Uppe på ett berg hittar vi Vera Vinter och hon sjunger om att ”Jag bär mina berg”. En tänkvärd sång och en stor kärlek till bergens betydelse i våra liv. Vi behöver också lite sladdar och går in på Kalix Elektriska och vi har Gott och ont om tid.

Tornedalen

Här är det oftast bäst väder i Sverige på sommaren. Tror vissa. Och kanske mest mygg. Vi vevar upp rutorna drar på ac:n och njuter när Höstorkestern framför Tornedalens sång. Höstorkestern får också ansluta till Johan Airijoki som liftade med oss från Malmberget och de tackar genom att sjunga Meänfestivaali. Vi passar på att övernatta på Hullkoffsgården, den gård där Pär Hulkoff växt upp.

Haparanda

Vägen för oss vidare och vi är nästan i Finland. Bourbon Boys-land. Vi hamnar i Karungi tre och en halv mil norr om Haparanda. Pär Hulkoff vill bjuda på grillat och det säger vi inte nej till. King Of The Grill är som senap för örat, eller något sånt. Sedan vill han att vi också hör hans senaste soloalbum. Han vill locka oss att köra åt andra hållet med albumets första spår Till Jotunheim. En givande stund.

Arjeplog

Man säger inte nej till Hulkoff. Vi följer hans råd, kör åt andra hållet, långt åt andra hållet, och vi kör lite fel och hamnar helt plötsligt i Arjeplog. Meja Aheinen Vesterlund visar sin ukulele och bjuder in JT Munro och för oss sjunger hon senaste singeln It Was You. Väldigt vackert och vi funderar på vem det var som lovade Meja guld och gröna skogar när vi reser vidare.

Älvsbyn

Tillbaka med riktning mot kusten. Ingen filminspelning i Älvsbyn i dag. Vilken tur. Vi ringer till Turid men hon är inte kvar och verkar ha mer än fullt upp när hon är På väg.

Luleå

Skönt att åka in i Luleå. Men redan mötet med Huggorm får oss att skrika ”Det ballar ur!”. Och det blir inte så mycket roligare när vi funderar över hela vår Existens tillsammans med Hurula. Här finns [ingenting] för oss och vi måste be: ”Luleå (låt mig gå)”. Vi drar oss söderut.

Arvidsjaur

Vi är förvirrade men inser att vi behöver en dos sunt förnuft på Arvidsjaurbondska. Vad är väl lite mil när Glesbygd’n hälsar Välkommen hem tillsammans med Annika Norlin.

Piteå

På vägen mot Piteå hör The Swedish Cowboy Fredrik Lundman av sig och vi blev lite sentimentala och berörda när han berättade om sin Far. Nu är vi i norra Sverige och Bo Kasper själv undrar vilka som varit här den här Sommaren. Innan vi lämnar möter vi på gågatan Vandringsduvan som vill berätta om Rädda barnen. Men nu är festen slut och kanske Är det nu det börjar? undrar Andreas Mattsson. Vi får väl se när vi kör inåt landet igen. Vi funderar på hur bilen går och funderar på att skaffa en EPA i stället men frågan är ”Är det för sent?”. För Rosa Blend verkar det aldrig vara för sent. Och nu är det hög tid att åka in till ett nytt län.

Västerbotten

Skellefteå

Musikstaden Skellefteå, hockeystaden Skellefteå. Det var hit mina hockeykompisar från Triangelvägen i Kiruna drog. Det var här Northvolt exploderade och imploderade. Läs gärna Gunnar Lindstedts starka bok Northvoltfallet. Den första låten här är ju självklart Wannadies My Home Town. Jag är inte så förtjust i innerstan så jag söker mig gärna utanför.  Jag gillar Lalla Hansson väldigt mycket. Redan 1971 längtade han hit på albumet och låten Upp till Ragvaldsträsk. Och likt Laleh njuter vi havet ute på Bjurö klubb. Vi rullar vidare.

The Wannadies

Foto: Johan Bergmark

Robertfors

Oj är det redan den dagen. Fredag morgon av Frida Hyvönen lägger vemod över denna morgon. Så bra. Så jobbigt. Det är lika bra att Sahara Hotnights får fortsätta vemodet på The Loneliest City Of All.

Holmsund

Nej nu ska vi inte deppa. Vi åker först förbi Umeå ut till Lisa Miskovsky i Holmsund, men hon ska ner till fest i Stockholm. Så tänkte jag att det blir åter till Umeå.

Umeå

Här blir vi länge och låter Olov Antonsson beskriva Månsken över Umeälven. Men nu är det kväll och här kommer hela Random Bastards och de drar på UÅ. Men vi ska resa söderut.

Sävar

Här träffar vi HALM som återvänder till var det en gång startade i Back Where I Started.

Lycksele

I Lycksele tar vi en paus och äter på det fina lilla stället vid sidan av torget. Vi lugnar ner oss och låter Johan Norberg bjuda på vackra Ansia tillsammans med Jonas Knutsson.

Tärnaby

I Tärnaby vill vi höra Noice Makers låtar men de verkar inte finnas kvar på Spotify. Men Tobias Erehed hör av sig och han vill i alla fall köra sin Hymn till Tärnaby och det får han så klart. Fina uppväxtminnen.

Klimpfjäll

När vi ändå är i fjällen är det lika bra att svänga förbi Klimpfjäll också, Sandra Dahlberg har kanske lämnat Postkodlotteriet men hon är väldigt tydlig i sin Här stannar jag kvar.

Vilhelmina

På hemmaplan för stunden är Emma Nilsdotter, och hon vill stanna kvar i Let Me Stay For A While. Och hennes pappa Johnny Holmgren understryker hur viktig platsen är i sin Vilhelmina.

Emma Nilsdotter

Foto: Anders Glantz

Jämtland

Frostviken

Vi tar vägen över Stekenjokk och anländer till Jämtland norrifrån. I Viken finns det där fina gamla kapellet. I kapellet sitter Teodor Wolgers vid pianot och med sig har han Annika Norlin och Frostvikskören och de framför Beppe Wolgers dikt Ansiktenas mystik.

Hoting

Vägen söderut så viker vi av i Alanäs och kör mot Lövberga för att få höra lite skön Turnéblues från Matti Norlin med en text som passar vår resa.

Rossön

Innan vi kör in till Strömsund så tar vi en tur till Rossön för att hedra Kjell Höglund. Och redan på debutalbumet bjöd han på Minnen Från Den Långa Resan.

Strömsund

Nu har vi hunnit fika på Simonssons och bestämmer oss för att hylla ett av landets främsta kultband någonsin. Skallarna är lite brutala men bra i Leva och sparka och de håller sannerligen. Söderut så passerar Öhn och minns upptakten till en av landets finaste filmer någonsin i Dunderklumpen.

Hammerdal

Här sitter Ronnie Åström och minns ett gig en gång och fastnar i minnet av Dance Girl. Och när vi sitter utanför Blå huset kommer systrarna Andersson och får oss att minnas 80-talet och deras Tugga Terrier och Alldeles riktigt.

Hammarstrand

Innan vi når Östersund viker vi av igen mot Ragunda. I Kullsta sitter paret Landstrom och skapar så fin tidlös americana med fin gitarr och ännu finare sång. Här är det verkligen Open Spaces.

Järpen

Vi måste även västerut i Jämtland. Förlåt förvirringen. I Towards Pleasantville möter vi hela Enzendoh och minns en tid när de var ganska ensamma om att spela sin typ av countryrock i Sverige. Ove Wulff vill att vi ska stanna kvar och bjuder därför på starka drycker – Bootlegged whiskey. Micke Jönsson är lugnare och sjunger med sin Ingela Danielsson Get Where You Wanna Go.

Hålland

På väg mot Östersund passerar vi Hålland. Där finns Mikael Eklöv. Tyvärr finns inte hans bästa på Spotify längre. Men han sjunger för oss sin så fina Du är älskad, du är sedd.

Kluk

För att hylla minnet av salig HP Burman kan vi inte låta bli att passera Kluk utan att spela Hardda Ku Hardda Geit på högsta volym. Heim Te Kluk passar otroligt bra i en bilstereo.

Östersund

I Östersund sitter Björn Gidlund och slickar sina sår efter en mindre lyckad resa till Stockholm och ett besök på Kvarnen. Säkert! dyker upp och vill bjuda på en stadsvandring, men tyvärr dyker någon gammal klasskamrat upp och stör i Sanningsdan. Den sjunger hon med Martin Hanberg från Vapnet som en gång gjorde ett album där varje låt var döpt efter en av Östersunds gator. Och med Vapnet tar vi E14 där Martin får vila sin sångröst. Därför låter vi Alexanderlund lifta med och han sjunger sin E14.

Brunflo

Centralkonditoriet är ett måste. Brunflo har hemmamatch och bröderna i Junior Brielle är där och kollar och minns ett annat Fotbolls-VM i sin VM 94. Måste också kolla in skateboardrampen vid skolan där Autisterna satt och drömde om världen utanför Brunflo i Himmelen. Köper med oss lite färdkost från ICA Träffen.

Lockne

Vi vill hälsa på Ellen Sundberg – men hon bor inte längre i sin och Bodils Malmstens fina Bjärme. Nu bor hon någonstans vid Locknesjön. Det blåser när hon är ute med båten och hon ser Vita gäss. När Ellen hör hur mycket vi redan rest vill hon passa på och berätta om sin resa åt motsatt håll i Inlandsvägen norrut.

Bräcke

Vi tar vägen mot Bräcke och där finns Popterror. De vill också berätta om sina resor och minnen i Riksväg 45.

Svenstavik

Men vi svänger av innan Ånge och åker söderut. Janne Lindén och de andra i Lester C. Garreth har dock baksmälla Hangover Blues vilket inte är så konstigt då de spelade in sitt gamla album med Eddie Meduza.

Handsjöbyn

Vi åker lite snett tillbaka och hamnar vid Handsjön. Christina Kjellsson älskar sin hembygd men var trött på alla amerikanska hyllningar av uppväxtorter så hon gjorde något annat i Aldrig dit igen. Men Christina var på väg till sin mamma i Östersund i På väg till dig. Vi åker åt olika håll.

Vemdalen

I Rätan far vi upp mot fjällen och passerar Vemdalen. Där kanske Tommy Dean sitter i sitt gula hus och minns sina dagar på Svensktoppen och Den lilla stugan mitt i stan.

Funäsdalen

Vi kör vidare mot Funäsdalen för att lyssna på Jon Henrik Fjällgren när han berättar om sitt liv i The Reindeer Herder’s Joik. Men nu är vi nästan i Norge och måste köra tillbaka mot Sveg.

Hede

Men först måste vi passera vi Hede. Varför inte stanna. Utanför ICA står Peder Persson och han kan inte nog hylla platsen i Hommage åt Hede. Nu har vi inte så mycket tid kvar innan vi ska åka. Ewert Ljusberg ger oss bara 25 minuter innan han skickar iväg oss, men vi hinner se Charlie Granbergs fina muralmålning av Ewert och hans bror Arne på skolans vägg.

Sveg

Anledningen till all brådska var att vi skulle på logdans och minnas Roland Cedermark. Där stod Kingen och berättade om gamla tider och Roland Cedermark i Logrock. Oj vad det svängde.

Västernorrland

Ånge

Nu går färden österut och lite norrut igen. Det blev en sån där turné igen. Ja, ja. Men när vi tagit oss genom skogarna och sjöarna så står Takida där och sjunger om den finaste sjön vi passerat, samma sjö och by som även Christina Kjellsson nyss sjungit om. Handlake Village, Handsjöbyn, är värd hur många sånger som helst. Stiftelsen har ju döpt ett album efter nästa ort på vägen mot Sundsvall. Från deras album Ljungaverk lyssnar vi på sången om Idag och ser himlen speglas i Ljungan.

Sundsvall

Vi rullar sedan in mot Sundsvall. Det går riktigt dåligt för Giffarna. Men Det är här vi står idag är en av landets finaste fotbollslåtar och texten från The Confusions innehåller allt om hur jobbigt det är att vara fotbollssupporter i Sundsvall just nu. Men det är tidigt och vi behöver en skön Morgonstund och Anna Stadling serverar oss lite kaffe på Norra Stadsberget. Träffar också Jan Boholm nere på torget. Han vill berätta hur det kan vara att komma tillbaka Hem igen. Innan vi åker mot norr kommer även Helen Sjöholm som tillsammans med Anna vill berätta om hur det är här på vintern. Snö & marschaller beskriver allt sånt.

Alnö

Jag måste alltid ut på Alnö för att se hur de sköter Jarlåsvägen. Det är viktigt. Vi möter Mikael Norman och han vill berätta om sitt hus vid havet och tycker att vi ska Stanna lite till.

Timrå

Man kan inte passera Timrå utan att tänka på hockey. Anna liftade med oss norrut och där träffade vi Lars Bygdén och de berättade om hur man älskar hockey I varje andetag. Lennart Jähkel ansluter och han tar på sig cowboyhatten och blir Hank Lennart och minns hur det var här en tisdag i Timrå när Lill-Strimma spelade och korven var som godast.

Sollefteå

Innan vi drar norrut måste vi inåt landet. Hit borde vi åka tåg menar Näsåkersbon Alex Fridell och berättar om hur militären passerade Sollefteå med godståg en gång. Emil Assergård kommer och vill berätta om hur det egentligen är att komma Hem till byn.

Kramfors

Nu är det dags att söka oss ut mot öster igen. Vi passerar Kramfors och Joulin Younis vill berätta allt om sin Hometown. Ur en stor amerikansk bil strömmar Spinning Jennies och de har hastat upp för att berätta om hur det var förr Vid Höga kustens rand. Och när vi ändå har chansen åker vi till Nordingrå och Göran Claesson vill beskriva Sommaren i Nordingrå.

Härnösand

I Härnösand hälsar vi på Jacob Sörensen och lyssnar på hans Sörensens IF när han minns hur det var att återvända till Metropol. Thorstein Bergman står också där och minns och talar om en annan resa till en ort i Norrland vi har missat i Till Norrland, Till Nordmaling.

Köpmanholmen

Det är snart dags att säga Farväl till den här bilen och den här resan. Härifrån kommer Totta Näslund och han sjunger så fint om hur han 1967 tog tåget söderut och hur han sedan dess rest Mil efter mil.

Örnsköldsvik

Resans slutmål efter alla kringelkrokar är nått. Men I Örnsköldsvik finns inga poeter menar Tor Sörstam och minns nätterna på pojkrummet och vad man gör om man inte har hockeyspelare som förebilder. Och givetvis har Bo Åkerström beskrivit orten. Men inte som Torsson utan som Hugh Scott Band II gör de den fantastiska beskrivningen av Örnsköldsvik. Innan vi slutar tänker jag på Flickan från igår och hur bra Incka Ullén och William var för över 35 år sedan.

Slut

Nu är det dags att stämpla ut. Tack till Er som orkade hänga med på denna förvirrade resa. Och vi slutar det hela med Norrlands egen inofficiella nationalsång. Euskefeurats klassiska epos Det är hit man kommer när man kommer hem.

Tack!

Christer B. Jarlås

Foton: Privata foton och pressfoton från nätet