Dolce – Lilla döden

Få artister i Sverige är så distinkt igenkännbara som Dolce. Oavsett hur fritt bandet rör sig mellan uttryck så finns, över den 10 år långa karriären, ständigt något alldeles eget över duons tonalitet och estetik.

Att den kommande EP:n Lilla döden både låter som något helt nytt och något välbekant är följaktligen inte så märkligt. Det akustiska, luftiga, omfamnande eskapistiska finns kvar, samtidigt som bandet låter en tydlig fransk influens – med galjonsfigurer som Serge Gainsbourg och Sébastien Tellier – svepa genom materialet. Ljudbilden följer efter med en svalhet och sensualitet, som bara återfinns i fransk musik

Lilla döden är också Dolces mest ingående utforskande av sex och sexualitet hittills. Låtarna handlar om att riskera allt, känna lust för sin bästa vän, visa sig naken och känslan av andetag mot låren. Själva titeln, på franska ”Le petite mort”, är en poetisk/metaforisk benämning på orgasm som etablerades under 1500-talet – en medicinsk term för kortvarig medvetslöshet som sedan kom att användas för att beskriva en orgasm.

Intresset för myter följer Dolce genom alla EP:ns spår: Narcissus som drunknar i sin spegelbild, Psyche och Amors omöjliga kärlek, Pygmalion som skulpterade sin idealiserade dröm.

Med uttrycket metamorfos avses en omfattande förändring hos en individ – till exempel när en puppa blir till en fjäril, eller när en människa omformar sig själv i grunden och blir någon annan. Lilla döden handlar om behovet av att vara i ständig förändring och rädslan för att bli till sten om man stannar för länge på samma plats. Någonstans precis här befinner sig Dolce 2026 – fångade mitt i ett stort, luftigt steg mot någonting nytt.