Little Stream om musiken, rötterna och flytten

På något sätt känns det som countrymusiken och Malmfältens byar och städer fungerar väldigt bra tillsammans. Willy Clay Band bröt vägen och tog oss ner i gruvan. Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb har följt efter. Nu kommer Little Stream med sitt andra album döpt till This House Has Been Burning For A While som syftar på allt som händer i deras del av landet.

Kvartetten har visserligen lämnat Malmfälten fysiskt men i låtarna finns de kvar och albumet är inspelat i Kiruna hos Willy Clay Bands och Malmfältens Rockklubbs Björn Pettersson Thuuri.

Ni får ursäkta, jag vet ju nu att ni gjort ett album redan 2024. Men jag kände faktiskt inte till er innan jag fick smakprov på det kommande albumet. Berätta. Hur träffades ni? Vad fick er att börja spela tillsammans?
– Vi studerade tillsammans på Framnäs/Musikhögskolan i Piteå. Där blev vi kompisar och började hänga. Under pandemin fick samtliga mer tid än vad som var bekvämt, så då valde vi att starta ett band tillsammans. Anna hade redan skrivit typ 20 låtar så det var ganska bekvämt att komma igång.

Ert gruppnamn är lite speciellt. Varför Little Stream?
– Vi spånade lite på vad vi hade gemensamt och då kom vi att tänka på att vi alla har relationer till att vara på älven. Många av orterna i Norrbotten är också kraftigt knutna till olika älvar. Så det var så vi tänkte.

Hur vill ni själva beskriva er musik?
– Vi kallar det för indie/americana eller alt-country. Vi är främst inspirerade av singer-songwriters. Både nordiska och utländska. Ibland lutar vi lite mer åt indierock-hållet och ibland svajar vi mot country-hållet.

Nya albumet är inspelat med Björn Pettersson Thuuri. Han är ju en Malmfälten-legend efter framför allt Willy Clay Band och Malmfältens rockklubb, men också så mycket annat. Hur kom ni i kontakt och hur kom det sig att ni ville jobba med honom?
– Elin och Jussi kommer från Kiruna och har jobbat och spelat med Björn många gånger förut. Bland annat med legendariska Kirunabandet Aldrig i Livet och musikkollektivet Höstorkestern. Jussi var även chaufför på Björns bröllop. Vi är alla stora fans av Johan Airijokis skiva Allting kommer att bli bra som Björn gjorde.

Titeln på albumet This House Has Been Burning For A While är ödesmättad. Varför den titeln och vad betyder den för er?
– Skivan handlar lite om livet i malmfältsstäder och den dystra och hopplösa känslan man kan känna när man tänker på orter som Malmberget och Kiruna till exempel. Stadsomvandlingarna är som alla vet nödvändiga men ändå känns det som att något går förlorat.

Låten Seventeen verkar betyda mycket för er. Hur kom den låten till och vad handlar den om?
– Det började med att Jussi hade gjort en text utan någon speciell melodi eller ackordsföljd i åtanke. Lite som en “flytta hemifrån och pröva lyckan-låt”. Anna skrev melodi och ackord till texten och sen har vi som band arrangerat och donat med den i några år innan låten hittade rätt kläder.

Hur hoppas ni att det nya albumet ska tas emot? Var och när hade det varit roligast att höra er musik spelas, från en bilstereo eller en gårdsfest eller annat?
– Helt ärligt gör vi albumet mest för vår egen skull. Vi har länge känt ett behov att få spela och skriva låtar i den här stilen. Det har varit ett mycket lustfyllt arbete att få ihop dessa låtar som grupp. Inspelningsprocessen med Björn var så himla kul och vi hoppas att vi får jobba med honom mer i framtiden. Givetvis hoppas vi att folk gillar skivan. Den skulle nog passa bra på en deppig efterfest i Junosuando.

Hur viktig är bakgrunden i malmfälten för er och er musik? Kan vi höra varifrån ni kommer tycker ni? Vilken av era låtar är mest Norrbotten för er?
– Tre av fyra bandmedlemmar kommer från Malmfälten och i kombination med att vi har valt att göra musik som trivs med melankoliska teman, så har det nog varit mest en olyckshändelse. Vi tror att det är svårt att höra malmfältsinfluenserna om man inte vet om de sedan innan. Hurt like us handlar om olika barndomsminnen. Den är nog mest Norrbottnig.

Era låtar är på engelska och väldigt, väldigt bra. Många svenska rootsartister har på senare år lämnat engelskan för att börja skriva på svenska. Jag tänker på Ellen Sundberg, H.Self och Valter Nilsson bland annat. Och Johan Airijoki är ju just nu mer framgångsrik än någonsin. Har ni funderat på att testa på svenska någon gång?
– Jo vi har funderat på det ibland och flera av oss skriver på svenska i andra projekt, men hittills har det känns mest rimligt för oss med engelska, det är de låtarna som har dykt upp på nåt vis. Det är på sätt och vis känsligare att hitta rätt i svenska språket då man har lite högre krav för vad som är en godtagbar text. Vi kommer bergis göra något på svenska innan vi dör.

Ni i Little Stream har lämnat Norrbotten och finns nu i Stockholm. Varför? Och hur är det för er att fortsätta med musiken i Stockholm?
– Det gick som ett lemmeltåg söderut efter studierna och då var det väl bara att haka på. Ska man spela musik hänger det rätt mycket på att man har folk att spela med och de flesta av ens musikerkompisar drog söderut. För oss funkar det rätt bra med replokaler, men det är ju för att vi har andra jobb och har råd att betala hyra. Sen längtar man ju generellt efter en mer levande livescen för band i vår storlek.

Er musik är väldigt vacker och gripande. Vad lyssnar ni själva på för musik? Vilka låtskrivare gillar ni?
– Vi lyssnar nog ganska brett allihopa så det har hunnit bli en hel del favoritmusiker och låtskrivare under åren. Men några som återkommit för oss är Adrienne Lenker och Big Thief, Ray LaMontagne, Tom Waits, Neil Young, Joni Mitchell, John Prine, Wilco, Bon Iver, Death Cab, Milk Carton Kids, Anna Järvinen och Dungen för att nämna några.

Vilka favoriter från Norrativets område har ni?
-Johan Airijoki & Malmfältens Rockklubb, Vasas Flora & Fauna (Ett torg där man blåser bort är en kanonlåt), Bo Kaspers, Väärt, Mi Von Ahn är några som vi tycker är toppen. Även Umeås hardcorescen med alla band som kom därifrån är kul.

Vad var den senaste konsert ni besökte tillsammans?
– Billie Marten på Nalen, kanon. Hon är fantastisk. Senaste plattan Dog Eared är 5/5.

Om någon som inte hört er tidigare ska lyssna på en låt. Vilken tycker ni att de ska börja med?
– Oj svårt, Old Killers kanske. Den gillar vi.

Hur ser det ut med möjligheter att få höra er live framöver? När och var?
– Vi har releasegig på Musslan i Stockholm den 23 juni. Sen ska vi göra vårt bästa för att ta oss både norrut och västerut i höst. Just nu utgår vi från Stockholm. Det skulle även vara fint att få åka till Finland och spela.