Stormen Gudrun om debutalbumet, låttitlar och den nya indievågen

Den 10 april släppte det ösiga Umeåbandet Stormen Gudrun sitt debutalbum Karaktär. Jag blev nyfiken på att höra mer om albumet, den nya indievågen i norr och varför egentligen alla låtar är döpta efter personer.

Den 10 april släpptes ert debutalbum Karaktär. Hur skulle ni själva beskriva albumet?
– Kortfattat är Karaktär 9 låtar gitarrmusik som är pop för punkarna, eller punk för poparna. Nån gång har vissa av oss försökt lansera begreppet linje-100 pop för att fånga den där typen av popmusik från Norr- och Västerbotten som görs av folk som typ gått på punkspelningar på Lule Hardcore eller Verket i Umeå men som inte riktigt tuffar till sig nog för att spela lika hård och snabbt själva. Genom kombinationen av enkla melodier, energiska gitarrer och tvåstämmig kille-tjejsång rör sig låtarna mellan pop, indie och punk om rom-coms, tysk-amerikanska filosofer, kärlek, och hatet mot de som sålt ut vår välfärd. Typ.

Det låter som en spännande mix, kan ni säga något mer om låtarna?
Sammantaget är det låtar som joxar i de svåra sakerna genom enkla refränger. Många låtar kan tolkas på lite olika sätt. Vi försöker spela på idén om kärlekslåtar som också är politiska,  eller politiska låtar som också är kärlekslåtar, för det är ju så livet är liksom. Ibland är det jättepretentiöst och vi refererar till nån tysk filosof, ibland är det jättepolitiskt och ibland är det bara enkel hjärta-smärta musik. Då kan man också gömma sig bakom skolengelskan med lite “yeah yeah yeah” som balanserar ut det hela.

Hur har inspelningen gått till?
Skivan i sig är ju som resultatet av ca 2 års låtskrivande och den spelades in över ca 1,5 år i vår replokal, i BD pops Studio och Studio Kol i Lule (med EA Sundström) och i Studio Grimas i Ume (med Magnus Bergman).  Så det är en skiva som vuxit fram kan man säga.

Vilken sinnesstämning ska man helst befinna sig i när man slår på det och vilken sinnesstämning lär man befinna sig i efter att man har lyssnat på det?
– Bra fråga! Egentligen alla? Får man säga så? Det sjuka med skivan är att vi medvetet velat ha en ganska spretig blandning på skivan. Alla låtar låter ganska olika, men sjukt nog hänger de som ihop. Men, det kanske mer är en skiva för att komma upp i varv än en skiva man har i bakgrunden på finmiddagen?

Alla låttitlar på albumen bär ju namnet på en person, fiktiv eller verklig. Finns det en röd tråd i låttitlarna eller är det bara olika personer som på olika sätt har förtjänat en låt?
– Mer det senare! Sen är det frågan om förtjänat.. men jo, vi såg som en idé att ha namn som ett överbryggande tema. Men det är inte bara för att vi vill uppmärksamma personer. Att ge låtar namn som titel ger nästan direkt ett extra lager och nyans till låtarna. Associationerna till personerna blir ju ibland ett sätt att koppla ihop flera nivåer av saker med varandra. Det gör till exempel att en låt om att aldrig få varandra både kan få vara en enkel kärlekslåt om det som aldrig blev, och en sorgesång över att det aldrig blev ett “vi” med tex Håkan Juholt som stadsminister i Sverige. En sång om Akilles hämnd för sin älskade Patroklos kan också få vara om hämnden för våra nära och kära som går sönder i, och på grund av, år efter år av nedskärningar av vår gemensamma välfärd. I andra änden har vi tex Bernardo Guardi vars namntitel räddar låten från att bli allt för köttslig genom att (via handlingen i den romantiska komedin Casanova från 2005) koppla orsaken till att man blir helt tagen av någon till hens intelligens, mod och karisma snarare än bara yta och utseende.

Er label Luftslott Records beskriver er musik som passionerad, politisk indiepop. Med tanke på hur samhället och det politiska klimatet ser ut idag och med ett val som stundar i höst, hur viktigt är det för er att skriva politiska låtar?
– Det är ju på ett sätt jätteviktigt. Man säger ju att det personliga är politiskt och alla har vi väl kanske ett ansvar att dra sitt strå till stacken efter förmåga. Om någon skulle bli berörd eller påverkad av låtarna så är ju det en ära. Samtidigt så har vi inte så mycket till val (pun intended). Många låtar blir politiska för att det, iaf för vissa av oss, liksom inte går att bara säga “såhär är det” utan att man också tänker “såhär borde det vara istället”. Nånstans är ju det kanske kärnan i politik? Det finns ju så mycket, särskilt i Tidö-lagets Sverige, som borde vara och göras på ett annat sätt.

Det känns som att det har kommit en ny indievåg i Sverige sedan pandemin. Det dyker upp nya gitarrbaserade, unga band lite överallt.  Är det nåt ni har märkt av, och vad tror ni i så fall att det beror på?
– Ja! Verkligen! I Umeå där vi bor så boomar det en helt sjuk scen just nu, både vad gäller indie och punk/hardcore! Det är så många bra band som ploppar upp! Det är allt från “äldre” som startat nya projekt till kids i tidiga gymnasieåldern. Och som du säger, det känns som liknande saker sker runt om i landet! (Egentligen är det ironiskt med tanke på hur mycket svårare det blivit att spela i band i och med de nedskärningar som skett hos studieförbunden och deras lokaler och att många unga är mer ensamma etc). Men kanske är det just det som är grejen, att den här nya vågen av indie är både musiken om, och vägen ur, nån form av frånkopplad scroll-tillvaro? Förra gången indie var  stort var det ju väldigt mycket av musiken som handlade om att personen kände sig missanpassad och mådde dåligt. Det kan ju också vara att det är så för flera igen? En skillnad mellan indie och “vanlig” pop är ju kanske att vanlig pop, iaf till viss del, spelas för att “slå” medan indie spelas mer på liv och död för att man själv behöver det? Sen är det ju ett litet litet otyg att så många (ffa sörländska) unga band försöker låta som Kent när det finns så mycket roligare influenser som inte är lika slekiga, men det är ju en jävla petitess i sammanhanget. Det är ju bättre att de kör än att de inte kör!

Hur ser den närmaste framtiden ut för er?
– Nu efter att skivan är släppt ska vi ut och spela den tänkte vi! Vi hade releasefest för den i Umeå 11/4, och förra helgen spelade vi i Göteborg. Nästa helg (2-3e Maj) ska vi spela i Åbo och Helsingfors, med banden The Tubs (Wales), Kismet (Finland), och lite senare i maj far vi till Jönköping och Malmö tillsammans med våra kompisar i banden Sekunderna och Gula Blend. Så det händer en del i vår, det ska bli jättekul!  Tyvärr är ju alla de spelningarna söderut, förhoppningsvis lyckas vi boka in mer grejer uppåt också!

Avslutningsvis, vilken av låtarna på skivan ska dom som precis har läst den här intervjun slå på först och varför?
-Börja från början med Håkan Juholt! Då får du en ganska bra låtordning. Alternativt lyssna på Göran Persson om du vill ha “hiten”. Eller Pyrrhus on du vill känna som att du är i ett getingbo!  Eller The Hound om du vill ha skivans tryckare. Nån av dem vetja, eller nån annan!