Country från norr till söder

Det har varit en tendens att det släpps mer och mer svensk musik. Och den senaste månaden är inget undantag. Mycket är bra och ibland riktigt bra av den musik vi skriver om idag. En hel del vass country från Norr samt massor däremellan.

Spänn fast säkerhetsbältet så kör vi ända från Willy Clay Bands och Little Streams Malmfälten ner till Joulin Younis Kramfors och Lars Bygdens Sundsvall.

Norrbotten

En rolig återkomst för både Kirunas finaste Willy Clay Band och syskonparen i Calaisa är denna fina version av Tyler Childers Jersey giant. Skön country i varje ton.

Var i Gällivare i veckan och det fanns inte ett hotellrum att uppbringa. Samtidigt är Malmberget nästan försvunnet. I detta splittrade gruvsamhälle finns Hooja som uttolkare av tidsandan i Malmfälten. Nya singeln Allt jag vill ha om tjejen som har allt man vill ha. Hon som kör truck i gruvan, har bra betalt och en husvagn från Polar. Deras låtar blir mer till berättelser från hemtrakten och musiken är inte lika enkelspårig som från starten. Hemtrakten verkar i alla fall med rätta väldigt stolta över duon.

Matti Ollikainen har samma geografiska rötter som Hooja, och hans Franska Trion närmar sig nästan Hoojas sound på nya singeln Livet som maskin. En svängig historia och den sedvanligt personliga sången. Matti är nog det närmaste Kjell Höglund vi har i dagens musikvärld.

Piteås fina Loving Embers har funnits i nio år. På nya albumet Slow Burn går deras indiepop stundtals mer åt altcountry eller countryrock. Den fina sången binder ihop helheten. Nio varierade låtar som allihop är högst hörvärda. Styrkan är rösten och produktionen. Loving Embers har kvaliteter som borde uppmärksammas av fler.

Från Piteå kommer bröderna Tomas och Jonatan Lidström. Nu har deras duo Vandringsduvan släppt EPn Visor där skåpet ska stå. Nutida svensk visprogg med flöjt och allt och textspäckade låtar på allvar men även med glimten i ögonvrån. Vispop kallas det på releasebladet. Och visst ligger de nära klassiker som Stefan Demert med lite Kjell Höglund-krydda. Fem låtar på dryga kvarten som börjar med Balladen om Henning och Rut och avslutas med Prins Andrews titel. Här finns demonstrationståg mot nedläggningar och varför SD i Jokkmokk lades ner.

Den 12 juni kommer deras andra album This house has been burning for a while som jag redan fått tjuvlyssna på. Little Stream har lämnat sitt Kiruna och flyttat till Stockholm. Men deras skönt svängande country och countryrock andas i allt stora vidder, älvar och svävande stora fåglar mot bergen och fjällen. Än så länge finns singeln You just let the rain fall. Sångerskan Anna Svensson Rova har en röst som gör allt som hon sjunger intressant. Det nya albumet är liksom det förra inspelat med Willy Clay Bands och Malmfältens Rockklubbs Björn Pettersson Thuuri. Låten Seventeen på albumet handlar om det där med att flytta hemifrån och jaga sina drömmar. Men överhuvudtaget är hela albumet en stark samling låtar

Från Piteå kommer också Norrbottens hårdast svängande honkytonkers John Henry. Ika Weinz sjunger bättre än någonsin och övriga sex i bandet jobbar på. Munspel och pedal steel skapar underbara ödsliga stämningar. Senaste singeln Fairytales är riktigt njutbar.

Redan med bandet The Merrymakers visade David Myhr vilken känsla han har för pop och slagkraftiga melodier. Nya singeln Summer summer summer är klassisk sommarpop med extra allt. Inspelad tillsammans med Andreas Dahlbäck. Han har ett nytt album på gång. Men nya singeln är perfekt tillsammans med en Piggelin i sommarsolen var som helst i världen.

Senaste singeln från Maxida Märak är Till mitt barn. Maxida har skrivit den känsloladdade och kärleksfulla texten och Jack och Sara Elz har komponerat musiken. Det här är en låt som förtjänar att bli en klassiker bland alla låtar om föräldrar och barn. Jag skickade den i alla fall till min dotter och mina barnbarn.

Västerbotten

Ännu en fin ny singel från This Perfect Days gamle gitarrist. Ove Markström har släppt en hel del ny bra musik senaste åren. Nya singeln Trött på döden är monoton indierock som handlar om just det som titeln säger. Den övre medelåldern medför mycket som är jobbigt att tänka på. Den upprepade textfrasen ”Du får inte ta mig nu” känns.

Erik Rudholm skapar meningsfull country och kan då och då höras vid Sveriges äldsta skivaffär Burmans på gågatan i Umeå. Han släppte debutalbumet förra året och har under våren släppt några nya låtar varav två har tillägget ”demo” så jag gissar att mer är på gång. Dessa demolåtar är enbart Eriks röst och gitarr. Younger Days och I want to be me är fina löften och inte så pjåkiga i detta avskalade format.

Österbotten

Vi tar båten över viken till Österbotten. Josefin Sirén från Vörå sjunger sin Vörå-dialekt och debuterade för sex år sedan. Nu har ganska nyss senaste albumet Allti på väg släppts. På låten Norrsken gör hon en väldigt fin duett med Månskensbonden. Men albumets nio låtar är alla värda att lyssna på. Hemtrakten granskas i starka Österbotten. Det är lysande country på finlandssvenska med sköna texter och stark sång.

Jämtland

Hon upptäcktes av AnneLi Rydé på en efterfest på Storsjöyran. Hon fick åka till LA och skriva fina låtar med de största. Jennie Löfgren sjöng då på engelska och gjorde en hel del fin musik. Nu efter en paus på 20 år när hon och hennes man Anders Herrlin (Gyllene Tider) ägnat sig åt att framgångsrikt skapa musik till TV och film är hon tillbaka som soloartist. Två låtar har hittills släppts i vår. Senaste singeln är Svårt. Man hör direkt att Jennies röst är lika stark och spännande som förr. Ett innehållsrikt arrangemang till den filmiska berättelsen. Lite av Kate Bush på svenska. Förra singeln Det bästa är mer avskalad med röst och piano i förgrunden. En lite poetisk och profetiska text om att allt trots allt bara kan bli bättre. Två starka men olika låtar som får åtminstone mig att längta efter ett helt album.

Ronnie Åström Trio har spelat in live i PAM Studio på sitt nya album Devotional Dancing. Nio låtar gitarrblues av högsta klass med Ronnies vassa gitarrspel och suveräna sång. Tillsammans med basisten Leif Sundin och trummisen Magnus Persson gör RÅT nog den bästa tyngre bluesen i Sverige just. En blandning av egna låtar och klassiker. Nästan uttjatade låtar som Hound Dog och Lucille får nytt liv. Nio häftiga låtar på dryga halvtimmen. Har ni chansen att höra dem live så ta den.

Ömma moder heter nya albumet från FRÖ. Paulina Fröling har skrivit låtarna och sjunger tillsammans med andra. Låtarna och albumet ingår i ett projekt som även innefattar en bok och konserter. Det är en slags vispop med talade inslag om både lätta och tunga sidor av föräldraskap. Ambitiöst och i stora delar väl genomfört.

Mycket handlar om barn och barndom denna vår. Erika Skogen har tagit hjälp av sin lillasyster Zandra Brodd, alltså utgör de 2/3 av Mama´s Kitchen, på nya Ramla på mig. En lugn fin ballad med fin tänkvärd text i Johan Arvelis produktion.

En återkomst är Tina Moe på nya singeln Lust i Erik Bernholms produktion. Tina Moe Band fick en gång stort skivkontrakt och hon var med i Staffan Hildebrands film Ingen kan älska som vi där hon och bandet spelade live på mc-klubb i Järpen. En poplåt som känns som en fin fortsättning på det hon gjorde för väldigt länge sedan. Kul att hon är åter.

Västernorrland

På förra EPn hyllade Joulin Younis barndomens Kramfors. På debutalbumet All in med åtta låtar är siktet bredare än så. Tillsammans med producenten Alexander Pierre har de skapat en uppdaterad variant av klassisk country. Det låter i positiv bemärkelse mycket 1970-tal om låtarna och arrangemangen. Joulin har en röst gjord för att sjunga country. Och låtarna är genomförda utan att sticka ut alltför mycket. Det låter oftast riktigt bra. Ändå griper det inte riktigt tag som förra EPn gjorde. Skivtiteln syftar nog också på att Joulin sagt upp sig från ordinarie arbete för att helt och hållet satsa på musiken. Jag skulle gärna höra dess låtar live. Den proffsiga produktionen på albumets låtar kan nog behöva ett tillägg av den nerv låtarna säkert får live.

Aster, Atlas är det nya albumet från Sara Parkman döpt till. Det känns som det var länge sedan Sara Parkman enkelt kunde påstås var folkmusik. I dag är det världsmusik med rötterna i svensk folkmusik och sakral musik. Det nya albumet är ett musikaliskt äventyr med sång, mycket tal, mycket mässande, mycket andlighet. Ett album om att få barn, att förlora barn och världen. Allt låter som en stor kyrka med lite musik här och där i det stora kyrkorummet. Krävande och vackert.

Lars Bygdéns nya album kommer fysiskt nu i början på juni. Men som streamat kommer det först till hösten. I 30 år har han kämpat på i americanamusiken tjänst. Först med sitt Thousand Dollar Playboys och sedan många år på egen hand. Alltid bra, alltid för lite uppmärksammad. Två singlar har släppts i vår. Båda har jag redan recenserat. Ola Gustafsson och Lars skapar spännande musik tillsammans. Americana i tiden, hans starkaste politiska texter hittills och lite syntkryddor på det.