35 mil i bil – leverans av rock ‘n’ roll med stil

Coverbandet från Jämtland började skriva egna låtar, nu har de fått bekräftat att det finns ungdomar som värdesätter livemusik och att en del väljer detta framför EPA-dunk. Följ med på en resa över gränserna.

Resan från Östersund och Frösön klockan 12.10. Inte helt enligt plan, men det duger. Det är juni och året är 2026. Bandmedlemmarna i The Ranjeet’s färdas mot Dorotea för att spela när Dorotea kommun/Ung i Dorotea, i samarbete med andra lokala initiativ och aktörer, anordnar en kväll för ungdomarna.

The Ranjeet’s är mestadels verksamma i Jämtland och har funnits sedan 2010. De inspireras av 50- och 60-talsmusik och doo wop, som de därmed spelar. Kort och gott: rock ‘n’ roll med finess. I begynnelsen spelade bandet nostalgiska covers, vilka i original framfördes av bland andra Elvis, Beach Boys och Eddie Cochran. Men kring pandemin väcktes en lust hos två av medlemmarna att skriva egna låtar till bandet.

– Det är roligt att ge ut något eget. Något att vara stolt över, säger Fredrik Bülow Handler, en av bandets låtskrivare.
– Jag presenterar en låt för bandet, vi börjar nosa på den, någon stämma kommer till och vi hittar ett arrangemang som gör att helheten sätter sig, säger han om skrivprocessen.

Foto: Petra Svensson

Bandet består av Fredrik som spelar gitarr och sjunger, Mikael Undrom på trummor, Pierre Andersson på gitarr och sång, samt Henrik Persson på bas och sång. Alla har varit med sen starten, förutom Henrik som började ungefär ett år senare. Alla medlemmar har någon slags kärlek till 50- och 60-talsmusik, men alla har olika infallsvinklar och favoritstilar från den tiden.

Tillbaka till bilen som nu rullat in i Strömsunds kommun, där även jag sitter och får ta del av allt. Känslan i bilen efter de första milen speglar vädret, som faktiskt håller på att stabilisera sig. Väl framme i Dorotea är riggandet av ljud redan i gång på lastbilsflaket. Bandet tycker det är lyxigt att ha ljud och ljudtekniker på plats. En sak mindre att ansvara för och då kvarstår två ansvarsområden: musiken och publiken. Men först en soundcheck för att säkerställa ljudet.

När evenemanget kl. 17 börjar rullar det in ett 20-tal EPA-traktorer på det asfaltsbelagda torget i Dorotea. Det anordnas ett “publikens val” under kvällen så röstningen drar genast i gång. Troligen röstade alla 130 besökare, som var i spridda åldrar. Det här är samma personer som bjuder på god energi och en härlig tillsammans-känsla. Jag citerar en ung och EPA-driven besökare som tycker till om livemusiken: “det här är bättre än allt EPA-dunk”. Det talar för att genren The Ranjeet’s bjuder på tilltalar en spridd skara och att vi inte ska tappa hoppet om de unga.

Vi hör taktfasta trummor, en trygg bas, karaktäristisk komp- och sologitarr, och stämsång med härliga tillägg inom doo wop. Klädseln är inte helt oviktig för helhetsbilden. Den ger en snygg ram till musiken. Bandmedlemmarna har som grund svarta byxor och vit skjorta. Mikael på trummor har dessutom svart slips, basisten Henrik svarta hängslen och Pierre bär en svart väst. Den här kvällen ser dom extra coola ut eftersom solen är aktiv och solglasögonen är på.

Foto: Petra Svensson

Jag blir förvånad när bandet vittnar om att medhörningen på scenen lämnar en del att önska, för det hörs inte alls utåt. Det är inte ovanligt för lastbilsflak då ljudet studsar på liten yta, lär ljudteknikern oss. Hör musikerna inte bra ökar risken att det blir surt, otakt eller inte lika tajt som annars. Så undertecknad är imponerad över hur bra det ändå låter utåt.

– Det var murrigt ljud på scenen, men det är lätt att spela när man har en ljudtekniker som sköter ljudet, säger Henrik.
– Vi brukar annars dra hela ljudsystemet själva, men nu slapp vi ju en stor del av det, fortsätter han.

Foto: Petra Svensson

Varför Dorotea?

Pierre med den lite tidstypiska frisyren, bandets andra låtskrivare, kommer från Östra Ormsjö i Dorotea kommun. Av förklarliga skäl har han både släkt och vänner där som känner till The Ranjeet’s. Förfrågan kom och bandet tog ställning till om de ville åka så pass långt för en spelning. Det var ganska lätt att komma till beslut för hela bandet, inte minst för Pierre.

– Cirkeln blir sluten, på något vis, säger han.
– Roligt att få komma hem och spela för folket som vet att jag spelat sedan jag var liten. Det kändes hjärtligt, säger han medan han packar ner gitarren i caset.

Foto: Petra Svensson

Jag går runt och fångar in känslan i publiken som samlats på torget i Dorotea. Kommer fram till en EPA med flak. Där sitter man på huven, taket och på flaket. Man skrattar. Man klappar i takt. Man svarar när någon i bandet ropar ut en fråga eller kommer med ett påstående. Känslan och stämningen är fantastiskt god. Jag hälsar på ambulanspersonal, motorklubben som står för grillandet av hamburgare, Pierres släktingar, ungdomarna och gav en lite överförfriskad man lite vatten. Det här är en alkoholfri tillställning men har en besökare något i kroppen redan när den kommer är det inte mycket att göra.

Foto: Petra Svensson

Bandet sålde också sin skiva, First Ten, under kvällen. Dom spelade in tio låtar 2023 i en central studio i Östersund som drivs av ideella föreningen HUB063. Det blev ett album som släpptes på Spotify, men 2026 tog bandet sitt förnuft till fånga och tryckte en cd-skiva. Frågan är varför det gick tre år mellan release och den fysiska skivan.

– Bra fråga, bra fråga, säger Mikael.
– Vi visste inte riktigt vilket format vi ville ha den i. Vi var inne på att trycka vinyl först, men det är lite för dyrt, så till slut landade vi i en cd-skiva, fortsätter han.

Foto: Petra Svensson

Klockan 21 sätter vi oss i bilen och börjar rulla hemöver. Vi summerar, äter frukt och kliar på knottbetten som numer är ett faktum.

Personligen kunde jag inte annat än att njuta på torget i Dorotea. Solen sken, grillen luktade, besökarna var glada, musiken både stämde och svängde. Gillar du genren tipsar jag om att följa bandet på deras Instagram, the_ranjeets.

Här hittar du en recension av The Ranjeet’s skiva First ten.