The Ranjeet’s – First ten

”50- och 60-talsband i Jämtland – ett liveband för dig. Föddes 2010 och lever än. Pierre Andersson/Fredrik Bülow Handler/Henrik Persson/Mikael Undrom.” Så beskriver The Ranjeet’s sig själva i den begränsade lilla rutan på Instagram, men det finns mycket mer att säga.

Jag har följt det här bandet i cirka 10 år. Har hört dom i replokalen, i inspelningsstudion och på livespelningar och hela vägen har jag uppskattat det jag hört. Musikgenren har tilltalat mig i stort sett hela livet och nu känns det som en ”tribute” till hela dåtiden att bandet förvaltar stilen på sitt sätt. Skulle du lyssna på en av deras låtar som finns tillgängliga skulle du direkt greppa hur jag menar. För mig personligen känns det som att min, tyvärr avlidna, pappa är med när jag lyssnar på skivan. Det här hade han gått i gång på!

First Ten består av 10 egenskrivna låtar i samma anda som 50- och 60-talet bjöd på. Den spelades in 2023 och släpptes då på Spotify. Men något kliade i bandets medlemmar då alla egentligen var sugna på att släppa en fysisk skiva. Det velades lite kring om det skulle bli vinyl eller cd och 2026 landade en cd i köparnas cd-spelare. Skivan säljs i direktkontakt med bandets medlemmar eller via DM på Instagram och kan givetvis skickas till den som inte har möjlighet att hämta upp den själv.

Jag sitter hemma i soffan och tittar på konvolutet. Det speglar värme, trygghet och kreativitet. En bakgrund i form av teakbord, ett inte helt perfekt block med en gammal penna, och på blocket har man skrivit albumtiteln. Eller har man det? Jag blir lite osäker. På framsidan och ryggen står det First ten, men på själva skivan står det ”The First Ten”. Musikmässigt är det en bra skiva men texten på konvolutet kunde ha korrlästs innan allt gick till tryck.

Skivan First Ten är en rätt ärlig skiva. Här har man inte trollat bort det mänskliga som sker i röst, händer och huvud vid både livespelning och inspelning. Ibland känns det lite skitigt och då menar jag på ett positivt sätt. Inte tillrättalagt och pitchat. Skivan är bra och jag vill återkommande lyssna på den, för vad är grejen i livet om det inte är autentiskt?

Gitarrsoundet när plektrumet taktfast smeker strängarna i låten Miss My Miss tar mig tillbaka till en dåtid där jag inte ens fanns, men jag kan känna den. Den typiska och mysiga mattan av stämmor glider in försiktigt i refrängerna. Jag hör en kramig låt som får mig att lägga huvudet på sned. Ett parti består av oooh med stämmor och den delen ger mig utrymme att faktiskt känna och minnas saknad jag själv kan känna i livet.

Det ligger mycket kärlek i musik, vilket är tydligt i My Heart To You. Texten talar, men likaså stämmorna som ligger i fin harmoni med musiken.

Det är fint med det mjuka och sköna, men jag behöver riv i livet också. Låt nummer fem på albumet ger mig äntligen klöset. Jailtail är låten som lever hela vägen. Den sackar ingenstans och slutar när jag egentligen vill ha mer. Snyggt, för då lyssnar jag vidare.

”Doo wop i doo dang di dang”, jag sjunger med i låten When. Doo wop ska man nog inte glömma bort. ”Musik ska byggas utav glädje” har vi tidigare fått inpräntat och jag får känslan av att den här låten nog var rolig att skriva och arrangera.

Ford 48 med punktering. Det låter kanske inte kul, men jag ska försöka förklara. Låten i sig har ett skönt driv och ett uppiggande solo som rimmar med klarheten i resten av låten. Men till punkteringen. Brejket på en halv fjärdedelstakt låter kanske inte så mycket för världen i skriven text men i låten ger det mig en punktering som kittlar i magen. Ford 48 gör att jag börjar spela lufttrummor trots att jag inte ens kan spela i luften, men den ger mig känslan av att jag kan.

Stämmor är viktiga instrument. Jag kan önska att stämmorna hade lyfts till det främre rummet på skivan, men även att en kunde ha byggt på med fler. Bandet skulle då inte kunna framföra allt vid en livespelning, men i en studio kan en brassa på. Ge oss vad vi tål när det gäller stämmor.

Sammanfattningsvis tänker jag att Chuck Berry, Elvis och Eddie Cochran troligen hade varit stolta över att The Ranjeet’s är aktiva idag och för det tidstypiska svänget vidare.