Nix – Witch Hunt

Nix från Umeå spelar enligt egen utsago “petricore”. En stadig midtempo-kängpunk med tydliga influenser av klassisk hårdrock? Kanske ja, men också namnet på lukten som uppstår efter ett regnfall (med stavningen “petrichor”).

Jag såg dem första gången på nordfinska punkfestivalen Hässäkkä Päivät i Oulu (Uleåborg) 2024. Det hade precis spöregnat, passande nog så asfalten luktade både spilld öl och petrichor. Det var lätt att charmas av deras pumpande trummor och hårdrocksriff. Envetna malande riff och tunga refränger i halvtakt som fick gravitationen att lätta för en stund.

Till skillnad från mycket annan kängpunk verkar Nix intresserade av att skriva dynamiska låtar. Season For Flies är närmast popig med sin skräckfilmsminnande gitarrefräng. Andra låtar får mig att tänka på The Fall med sitt envisa riffande och samtidigt Iron Maiden med sångerskans lika utmanande som uppmuntrande publika utrop. Witch Hunt verkar handla om patriarkatets ständigt återkommande våld mot kvinnor och användande av kvinnor som moraliska syndabockar. Cars Are Coffins och Doomsday Scrolling känns som klassiska anti-låtar mot dagens destruktiva konsumtion av naturresurser.

En, inom sitt gebit, nyskapande platta som samtidigt nog inte saktar ner en enda kängnäve i publikhavet.