Stefan Nilsson driver Skandinaviens äldsta skivbutik

Den ligger centralt i Umeå, på Kungsgatan 56, bara ett stenkast från Rådhustorget. En liten, rätt oansenlig butik.

Om man inte känner till bakgrunden.

För här huserar Sveriges äldsta skivbutik. En tapper överlevare i en bransch som dömts ut fler än en gång.

När skivbutiker runt om i Sverige slagit igen en efter en har Burmans Musik i Umeå fortsatt att hålla dörren öppen, år efter år, ända sedan 1949. Ett kulturarv som överlevt vinylens storhetstid, cd-boomen, fildelningen och streamingtjänsternas dominans.

Foto: Olof Wigren

Hit kommer folk långväga ifrån för att botanisera i de välfyllda skivbackarna.

Gamla människor söker efter favoritplattor från förr, ungdomar frågar efter både 70-talspärlor och nyheter, stammisar dyker upp frekvent och på lördagarna är Burmans en mötesplats där vänner och musikälskare träffas för att prata, dricka kaffe och äta en bulle, lyssna på musik och hålla en kär tradition vid liv.

Burmans är därmed mer än skivbutik. Den är en institution. Och en stor del av förklaringen till det stavas Stefan Nilsson.

– Jag började handla här som 14-åring, sökte sommarjobb som 15- och 16-åring men fick dom inte, minns Stefan.

– Stanley Teglund, som jobbade på Burmans mellan 1965 och 1999, hade jobbat med min mamma på Domus skivavdelning. Hon slutade när hon väntade mig och året efter började Stanley här.

Till sist fick han i alla fall jobb på sin drömarbetsplats, först med Stanley som chef innan han blev sin egen arbetsgivare.

Foto: Olof Wigren

Under decennier har Stefan Nilsson varit butikens ansikte utåt och en självklar profil i Umeås musikliv.

Med en närmast encyklopedisk kunskap om artister, skivutgåvor och musikgenrer har han blivit en rådgivare lika mycket som en skivhandlare.

– Jag letade kunskap redan från början och hade skivklubb redan som åtta-, nioåring, säger Stefan.

Han gjorde intervjuer med artister och grävde djupt för att veta mer om det han var intresserad av. Vilket med åren blivit mycket.

– Tomas Westman, Thord Jonsson, Lars Gillen, Lennart Persson, alla har de varit viktiga mentorer för mig, säger Stefan.

För stamkunderna är ett besök på Burmans sällan bara ett inköp – det är ett samtal, ett tips eller en oväntad upptäckt.

Men historien är långt ifrån en rak framgångssaga.

De senaste decenniernas omvälvningar i musikbranschen har slagit hårt mot den fysiska skivhandeln, och det drabbade även Burmans.

2000 var vinylen död, 2020 var cd:n död, nu lever båda.

För bara några år sedan var butikens framtid på allvar hotad. Risken för nedläggning väckte starka reaktioner långt utanför Umeå, där musiker, kulturpersonligheter och trogna kunder slöt upp bakom butiken.

– Det var nog nära ett tag, men jag var helt inställd på att det inte skulle bli så och allt stöd, kärlek och uppskattning jag fått har varit överväldigande. Jag är SÅ tacksam. De senaste fem åren har varit de bästa på hela 2000-talet, säger Stefan Nilsson.

Engagemanget blev en påminnelse om att Burmans betyder betydligt mer än sin omsättning.

I dag lever butiken vidare, inte minst tack vare det förnyade intresset för vinyl och en trogen kundkrets som värdesätter den personliga servicen.

Foto: Olof Wigren

Foto: Olof Wigren

Mellan skivbackarna arrangeras dessutom intima spelningar där etablerade artister och lokala namn möter publiken på armlängds avstånd.

I en tid när nästan all musik finns ett klick bort fortsätter Burmans Musik att erbjuda något som algoritmer inte kan ersätta: mänsklig kunskap, genuin passion och känslan av att nästa stora musikupplevelse kanske gömmer sig i skivan längst bak i backen.

För Stefan Nilsson har det alltid handlat om samma sak; att hjälpa människor att hitta musiken de ännu inte visste att de letade efter. Och att leva en vardag han inte kan tänka sig att vara utan.

– Det som är de starkaste drivkrafterna är kärleken till musiken och det fina med att få jobba med människor, säger han.

Foto: Olof Wigren

Vilka har varit dina mest minnesrika möten med artister och band i butiken?
– Det har skett så otroligt många fantastiska möten. Toni Iommi, Per Gessle, Peter LeMarc, Lotta Engberg, Povel Ramel, Janne Schaffer och hundratals till som jag aldrig kommer glömma.

Varför tror du att streaming inte lyckats ta död på den fysiska plattan?
– Man vill ha någonting som är på riktigt, att äga någonting. Det ger ett större genuintmusikintresse. Lyssnar man på Bolaget, Tjuvjakt och så vidare klarar man sig dock utmärkt med streaming.

Vilken är den märkligaste frågan du någonsin fått av en kund?
– Ingen enskild fråga toppar listan men jag får ju varje dag höra att ”nu ska du få en udda fråga”.

Har du någon skiva som du aldrig skulle sälja – oavsett vad någon erbjuder?
– Oj, klart jag har, men allt som är framme i butiken är till salu. Signerade skivor dedikerade till mig skulle jag inte sälja.

Vilka artister skulle du helst vilja låsa in i butiken en kväll för ett privat samtal – inte en spelning, bara ett långt musiknörderi?
– Peter LeMarc, Per Gessle och Nick Lowe.

Om Burmans Musik en dag blir museum, vilka tre föremål måste stå i den första montern för att berätta butikens historia?
– Skivpåsen från 1950, en staty av Stanley och den fina neonskylten inne i butiken, den det står musik på.