The Chasin Jack Experience på Texas Summer Feast

Det är fredagen den 10 juli och den första entrébelagda kvällen på Texas Summer Feast. Till allas glädje så är det strålande sol och hela 23 grader varmt i Östersund.

På den stora scenen på Stortorget så hänger det en svart backdrop med vit text som lyder “The Chasin Jack Experience”, framför den så står bland annat gitarrer, banjo och ett gitarrfodral smakfullt uppställda och väntar på att bandet ska inta scenen.

Efter en kort presentation så kliver Jack Colton och Billy Weston upp på scenen, följda av resten av bandet plus deras fem körsångare.

Foto: Oscar Pettersson

Första låten Johnson drar igång med ett ikoniskt intro tillsammans med kören som lägger en behaglig tyngd i låten vilket blir en riktigt cool kontrast när Jack Colton börjar sjunga med sin raspiga röst. De fortsätter med låten Noise in my head som är skriven utifrån en fascination som Jack har för seriemördare och hur det fungerar inuti deras huvuden. Stålsträngarnas härliga melodier avlöser varandra och killarna i bandet visar verkligen upp sina musikaliska talanger. Det känns som att de här cowboysen kan förvandla allt i livet till en låt, då inspirationen till låtar hittats i att slita för att betala hyran som det sjungs om i Light bill, eller som i Red Velvet där de inspirerats av ett glas rödtjut i en massagefåtölj. Men de visar också på ett extra djup i låten Face down som enligt Jack Colton skrivits under en lätt deppig period.

En låt som verkligen fastnade efter första refrängen var Broken Record där det sjungs om att gnälla om samma sak från morgon till kväll: “like a broken record, always repeating”. En i mitt tycke stämningsfull låt med fina körinslag och ja, en refräng som stannar hos en, det känns lite som att den skulle kunna bli ett riktigt “everyday anthem”.

Något som är väldigt spännande med Chasin Jack är att de har två framstående och kompetenta låtskrivare som verkligen kan sjunga i både Jack och Billy, något som de visar prov på när de byter instrument mitt i konserten och Billy kliver fram för att sjunga ‘Til the end of my days, en hyllningslåt till hans föräldrar. Han framför även en fin countryballad kallad Go On och den något poppigare låten Lay me down. De båda sjunger tillsammans på en cover av låten Here som Mumford & Sons har gjort tillsammans med Chris Stapleton. Ett härligt inslag i konserten, jag hade gärna sett Jack och Billy sjunga tillsammans på flera låtar då deras röster kompletterar varandra väldigt fint.

Foto: Oscar Pettersson

Foto: Oscar Pettersson

När låten Seven spelas så hakar hela publiken på glatt klappandes och tjoandes, några börjar dansa bugg framför scenen och det känns verkligen som att vi har en publikfavorit här.

De avrundar sitt set med två låtar – Hatbrim och A Little More Country – som båda speglar deras stora countrydröm om att spela på The Grand Ole Opry men även deras önskan om att bli erkända för sin musik och bli inkluderade i större countrysammanhang.

Foto: Oscar Pettersson

Den sista låten blir Gertrude och de avslutar konserten i samma stil som den började – avskalat med bara sång och gitarr som övergår i en riktigt tunggung låt som avslutas med några långa kraftfulla toner från Jack som tas emot med imponerade WOW-rop ifrån publiken!

Foto: Oscar Pettersson

Allt som allt så tycker jag att de gör ett toppen-framträdande som är genomtänkt från start till mål, körsångarna som de tagit med sig på scenen för just den här spelningen ger verkligen det där lilla extra till hela framträdandet och jag tror att det här bandet är redo för ta sig an ännu större utmaningar. Vem vet, kanske det blir en inspelning av deras första EP härnäst?