Den nya Sundsvallstrion som bokades till ett av landets största punkevenemang

Hela det här reportaget börjar egentligen förra sommaren, 2025, när höstens olika evenemang började dyka upp på affischer och vi för första gången fick se bandnamnet Folkhemmet som skulle vara förband på en punkspelning i november. Förutom att det skulle bli en spelning var man väldigt hemlighetsfulla med vilka de var, ”en ny punktrio från Sundsvall” stod det i presentationen. Gissa om vi blev nyfikna!

Punkscenen i Sundsvall är inte hur stor som helst och som jag såg det fanns det två alternativ, antingen är det några ungdomar som bildat ett band eller så kommer vi veta precis vilka de är. Det visade sig vara det senare, tre riktiga Punksvallskändisar! Theresa och Thomas känner alla igen som driftare på musikklubben Pipeline och har man inte träffat Olle som ölmakare på Noisy Bastard Brewing Company så har man sett honom bakom trummorna i queercore-punkbandet Ill Jill! Frågan var nu bara vad de skulle hitta på tillsammans!

Ja, det visste man ju inte. Och då kom nästa skräll, någon gång i oktober. Hör och häpna! Folkhemmet hade blivit bokade för att uppträda på Punkbåten 2026! Det var ju helt galet! Ingen hade ju hört dem spela! Hur gick det här till? Close Up Punkbåten är den årliga höjdpunkten för punkare i Sverige. Varje vår sedan 2015 arrangerar Robban Becirovic från Close Up Magazine en 40-timmars Tallinnkryssning med punkunderhållning och alla vill vara där, både punkbanden och alla punkarna. Och nu hade Robban så att säga bokat ”grisen i säcken” i form av ett gäng punkare från Sundsvall. Vad visste han som inte vi visste?! Jag tror det var då som mina förväntningar fullständigt for till skyarna!

Till spelningen i november hade Folkhemmet hunnit få ihop hela fyra låtar och föreställningen var över på typ en kvart! Jag tänkte ett tag att de kunde ha kört hela setet en gång till, så att man fick tid att fatta – men så kan man kanske inte göra?

Laguppställningen bestod av Theresa på sång och bas, Olle bakom trummorna och Thomas på sång och gitarr. Låtarna var på svenska, men det var just inte trallpunk. Det var trumdrivet, men inte våldsamt eller skrikigt. Framför allt var det ett tungt, full body sound, med träffsäkra budskap i varenda låt. Det lät nytt, unikt och det hade hook. Vad mer kan man önska sig? Jag klev ut från spelningen imponerad, lätt överkörd, men helt otillfredsställd! Som en liten aptitretare bara! Och då var det bara att börja vänta. Biljetterna till punkbåten var tack och lov redan bokade.

På vårkanten släppte Folkhemmet två låtar hos skivbolaget Second Class Kids Records på streaming och man kunde äntligen börja lyssna in sig på riktigt och det lät så bra! De la ut texterna på sociala medier och det kändes som att ”budskapspunken” verkligen hade fått ett nytt band som vi kunde få vråla tillsammans med!

Foto: Patrik Aspholme

Foto: Patrik Aspholme

Några dagar innan avfärd på punkbåten fick jag möjlighet att ställa några frågor till bandet, om hur allt kommer sig och vart vi är på väg.

Vad har ni gjort tidigare som lett er fram till det här projektet?
– Jag (Thomas), Theresa och Olle har faktiskt spelat tillsammans i flera band tidigare – men inte nödvändigtvis samtidigt. Senast var det engelskspråkiga punkpopbandet Animal Nights som höll på mellan 2017-2018. Det var exakt samma sättning som i Folkhemmet, förutom att Theresa skötte leadsången själv. Men vår gemensamma musikaliska resa började redan 2001 när Theresa och Olle spelade tillsammans i punkbandet Psycho Poetry. När Olle ett par år senare slutade i bandet, hoppade jag in och tog över trumpallen.

Hur bildades Folkhemmet?
– Som de flesta goda idéer: en sen kväll med för mycket rödvin! Nä, men jag och Theresa började känna en enorm längtan efter att spela i band igen, efter en pandemi och flera års dygnet-runt-slit med att driva och utveckla Pipeline. Sagt och gjort – vi började skriva låtar, och kort därpå frågade vi om Olle skulle vilja spela trummor med oss, vilket han ville. Och hade han inte velat, så hade vi tvingat honom!

Vad var den största drivkraften?
– Något vi velat göra, men inte riktigt vågat, är att skriva texter och sjunga på svenska. Både Theresa och jag, som älskar alla finurligheter och ordvrängerier som det svenska språket besitter, har skrivit massor av texter på engelska genom åren. Men aldrig på svenska. Kanske för att det känts självutlämnande, eller för att det inte går att gömma sig bakom coola engelska uttryck och floskler. Det känns också enormt rätt i tiden – den svenskspråkiga punkscenen blomstrar och vi älskar hur angeläget och kraftfullt det är att sjunga på svenska.

Fanns det någonsin någon tvekan eller något tvivel?
– Vi fegade nog lite i början, och ingen av oss visste riktigt om det ens skulle låta bra att sjunga på svenska. Efter 25 år i band vet man hur man låter, men är också medveten om att fraseringar – och till och med sättet man sjunger på – blir annorlunda på ett annat språk. Men efter att vi skrev den första låten, Ostoppbar, så kände vi direkt att det skulle funka.

– Tid och ork var ju det största problemet. Jag och Theresa jobbar på Pipeline och har fullt sjå med att arrangera andras spelningar, och Olle ska både hinna med sitt andra band (Ill Jill), familjen, ett heltidsjobb och ett ölbryggeri. Men vi har fått det att funka utmärkt – tack och lov vågade vi luta oss mer på rutinen och muskelminnet än vi trodde, och vi klarar oss rätt bra med att inte repa fyra gånger i veckan som man gjorde i sina första band.

Det känns som att det finns en story bakom att ett helt nytt punkband får sin andra spelning någonsin på punkbåten!
– Det enormt fina med Robban Becirovic, som arrangerar Close Up-båten, är att han alltid vill ligga i framkant och boka sådant som kanske inte alla andra bokar. Tittar man på uppställningen på Close Up- båten så finns alltid de större affischnamnen med, men också smalare och mindre etablerade akter. Vilket vi i Folkhemmet är enormt tacksamma för, eftersom vi fått chansen att bocka av det vi hade högst på vår bucket list så här tidigt i bandets karriär. Och i vårt fall så må det vara Folkhemmets andra spelning, men oss tre emellan har vi ett par hundra livespelningar i ryggen. Så, även om vi kommer att vara nervösa, så kan vi i alla fall inte skylla på brist på rutin!

Hur gick det till?
– Vi gjorde en bucket list rätt tidigt, och överst på den listan var: “spela på Punkbåten”. Så, lite på dumchans drog jag iväg ett meddelande till Close Up-Robban och frågade hur man skulle bete sig för att anmäla sitt intresse att spela på båten. Så, vi dammade iväg en replokalsdemo till honom – och han bokade oss på stående fot. Helt vansinnigt fint, även om vi blev lika delar skräckslagna och överlyckliga. Där och då var han faktiskt den enda som fått höra Folkhemmet.

Ni släppte två låtar på streaming i april, Kulturarbetarfattighjon och Ostoppbar. Hur har de blivit mottagna av punkcommunityn?
– Vi är faktiskt lite chockskadade över hur fint mottagande låtarna har fått. Låtarna släpptes den 24 april, samma dag som vi drog igång Punken Är Vår-festivalen på Pipeline, så vi fick hemskt fint beröm från både festivalbesökare och från många bandmedlemmar och punkidoler som spelade under helgen.

Hur känns det nu, så här bara några dagar före avgång? Pirriga? Är allt under kontroll och logistiken tajmad in i minsta detalj? Något särskilt som håller er vakna om nätterna?
– Vår första spelning, på Pipeline i november 2025, när vi var något slags för-förband till Coca Carola och 23Till, var vi såna fruktansvärda nervvrak att all tidigare rutin var som bortblåst. Jag stod och munandades i micken och stämde gitarren medan Theresa stod och svamlade, och bakom oss sitter en förbryllad trummis och undrar om vi tappat det fullständigt. Och då spelade vi dessutom bara fyra låtar, för det var allt vi hade färdigt då. Som om vi var tre sextonåringar som gjorde vår första spelning. Men vi är väldigt glada över att ha gjort den spelningen – och det gick faktiskt bra – för nu fick vi en påminnelse om all rost som ska bort innan den här superviktiga och roliga spelningen på Punkbåten. Vi kommer att dyka upp väldigt välrepade och förhoppningsvis kommer vi att kunna njuta av spelningen så pass mycket att publiken märker av det. Och som ett plus är vi enormt lättade att vi går ut som första band på den lilla scenen direkt på fredagen – så att vi snabbt kan hänga av oss instrumenten och njuta av resten av Punkbåten som besökare. Fan, så vi längtar!