“Nu kryllar det av unga band i Umeå, jag måste göra nåt för dem”

När man tänker på musiklivet i norr så är det naturligt att man tänker på artisterna, musikerna och arrangörerna här uppe. Det är självklart inget konstigt med det, för utan dem skulle det inte finnas något musikliv att tala om. Men det finns en kategori människor som verkar lite mer i det dolda, men som är minst lika viktiga ändå. Jag pratar om möjliggörarna. De där som tycker att det är så pass viktigt med musik att de helt enkelt bara gör det som behöver göras, för vad finns det egentligen för alternativ? Krister Mörtsell är en av dem.

Han spelar förvisso själv i flera band och soloprojekt, Svart Hål, Drömtiden, Ufo över Lappland, Moratorium och Permafrost AC, men det är i en annan roll som vi träffar på honom på Punkfest Storuman. Utanför konsertlokalen är det två långbord uppdukade med vinylbackar, cd-skivor, kassetter, tygmärken, t-shirts och pins, varav flera av kvällens band finns representerade. Bakom borden hittar vi Krister.

Hur länge har du hållit på med det här?
– Kassetter har jag väl hållit på med sedan 2016. Men då har jag mest släppt elektroniskt, ambient och drone. Den första kassetten med lokal musik var Deppa som jag släppte för 1,5 år sen. Jag kände bara att nu kryllar det av unga band i Umeå, jag måste göra nåt för dem också. I och med att det helt plötsligt finns en scen med ungdomar igen i Umeå, efter att ha varit bara äldre folk ett tag, så kände jag att jag vill supporta de unga och jag vet hur man gör för att släppa kassetter. Det är inga stora pengar men de får en fysisk produkt att sälja och de tycker att det är kul, och jag tycker att det är kul.

– De andra grejerna som jag har släppt har varit mer typ att nån från Australien har gjort en drone-inspelning. Det är också roligt men det är inte så jättestort intresse för de kassetterna i Umeå. Distro med lokala band och hjälp att sälja skivor, det hade jag 25-årsjubileum för förra året.

Det är ju så roligt att kassetten är tillbaka. Vad säger banden om det, de var väl knappt födda när kassetten försvann?
– Det är ju flera som, när jag har frågat om de vill släppa en kassett, har undrat vad det är för nåt. Flera som jag har släppt har gått på loppis och köpt ett kassettdeck för att de inte hade det hemma. Men det är som att både kassett och CD är tillbaka igen. Ett annat bolag i Umeå som heter Mariedal Records, där ansvariga är 17-18 år, släpper CDr-skivor som de printar egna skivomslag till och släpper.

Är det som en motreaktion på alla streamingtjänster?
– Ja, det är som att man vill ha en fysisk produkt och man vill stötta bandet som spelar. Det brukar ju ofta börja med att man gör klistermärken eller pins eller nåt sånt, och det är också sånt som folk köper för att stötta bandet. Det blir inte mycket pengar när man köper en pin för 10 spänn men de får in några kronor och man gör lite reklam också.

Brukar du åka runt på spelningar och festivaler och stå och sälja?
– Det blir nästan bara i Umeå. Min mamma bor i Storuman och min sambos mamma bor också här så det blev en extra sväng till dem. Det kändes också som att om nån arrangerar nåt här så måste man försöka stötta det, så det var kul att kunna kombinera de två.

Hur har försäljningen gått ikväll?
– Jag har sålt några kassetter och jag har sålt en del second hand CD-skivor. Det jag får in från försäljningen av second hand CD-skivor används till att släppa fler kassetter med Umeåband.

Gör du det här helt på fritiden?
– Ja, det är helt på fritiden och är oftast en minusaffär, men det är värt det. Man kan säga att det är mitt största intresse.

När du var ung och spelade i band, hade du nån sån person som du är nu för unga band?
– Alltså egentligen hade jag nog inte det men jag vet ju att det finns såna personer i Umeå, alltså personer som vet hur saker funkar. Jag har mer repat via studieförbund mycket så där har ju studieförbunden varit de personerna som har hjälpt en med att fixa replokaler och allt man behöver veta, och hjälpt till när man har arrangerat. Nu vet jag hur det går till så nu är jag en sån som försöker hjälpa till.

Är det rent så att unga band nu kommer till dig och frågar om du kan göra en kassett med dem?
– Ja, det kan man nog säga att det är lite grann. De flesta banden som spelar här ikväll har jag sett förut och de vet vem jag är och jag vet vem de är. Inte alla band, men av de från Umeå vet ju de flesta vem jag är. Det är ju fortfarande så att det måste finnas något slags intresse från min sida också. Jag ger inte ut exakt allt. Men det finns många väldigt bra, unga band i Umeå. Jag tror att det är lite så också att de sporrar varann. Då man ser att det finns en scen där det händer grejer så blir man peppad, de peppar varann.