27 minuter om det kommande albumet, eldsjälar och möjligheter

Vi befinner oss på Folkets hus i Storuman. Premiären av Punkfest Storuman är igång och bandet 27 minuter har just klivit av scenen efter att ha gett publiken en ösig show och en välriktad känga åt samhällets jävligheter.

Läs reportaget från Storuman Punkfest här

Jag haffade bandet när de bänkat sig vid merchbordet för att sälja sina svarta t-shirtar med vit, spretig bandlogga. Jag hade hoppats få ställa några frågor och få några kommentarer innan nästa band skulle gå på scen i lokalen intill. Men 27 minuter visade sig vara så pass engagerade att det snabbt mynnade ut i ett samtal om driv, eldsjälar – och deras kommande album.

Vilka är ni?
– Vi är 27 minuter från Umeå! Vi spelar nån slags rock-indie-punk. Vi har inte direkt bestämt oss för vilken genre det är, vi spelar det som vi tycker är kul och som låter bra.

Bandet består av 16-åriga basisten Maja, 17-åriga Lisen på gitarr och sång och 18-åriga trummisen Tyra. De har spelat ungefär 2,5 år tillsammans.

27 minuter live på Punkfest Storuman

Varifrån hämtar ni inspiration?
– Jag lyssnar mycket på progressiv metal och kommer ofta med förslag som är typiska för den genren, som t ex att byta till udda taktarter, säger Lisen.
– För mig kommer nog den största inspirationen från No Doubt, Masshysteri och Sara Almgren, säger Maja.
– Trummässigt inspireras jag av trummisen i Charta 77. Men jag inspireras av typ allt jag ser, säger Tyra.

Efter att just ha lyssnat på 27 minuter på scenen, så skulle jag nog vilja säga att de nämnda inspirationskällorna märkbart influerat bandets sound. Men även om källorna spretar så gör inte musiken det – de skapar nån slags egen grej som både är svängig och rebellskränig och med tunga riff och udda mellanspel. Influenserna känns old-school men sammansättningen är nyskapande.

Alla går estetlinjen på gymnasiet i Umeå och framhåller även sina klasskamrater som viktiga inspirationskällor.

Men fokus för det här bandet ligger inte på genreorienteringen, utan på budskapen:
– Vi lägger hellre tid på text än på t ex riff, säger Lisen. Vi spelar snabba och enkla riff och med djupgående texter.

Vad vill ni förmedla med texterna?
– Allt från samhällskritik till relationer, bra vänskap och dålig vänskap, både politiskt och mänskligt, säger Tyra.
– Många av texterna baseras på självupplevda grejer, fortsätter Lisen. Men en stor del är också från vad vi ser runt omkring oss.
– Det har som blivit ett sätt för oss att “lätta på hjärtat”, att få skriva ut de saker som vi stör oss på.

Hur är det att vara ett punkband i Umeå?
– Det är jättejättekul! Musiken har växt så mycket bland ungdomarna i Umeå de senaste åren, så det är verkligen roligt att vara en del av det, säger 18-åriga trummisen Tyra.
– Det är så många ungdomsband i Umeå, säger 17-åriga gitarristen Lisen, och vi har haft så många bra scener att spela på. Verket, Hamnmagasinet, Stallet… det finns flera ställen där man, som ungdomsband, får chansen att spela.
– Vi vill verkligen ge en stor eloge till Hamnmagasinet, för där får man arrangera gratis och man får gå dit gratis och kolla på band. Hamnmagasinet är av ungdomar – för ungdomar. Det är jättehärligt att det kan finnas såna sammanhang så nära, konstaterar 16-åriga basisten Maja.

Hamnmagasinet, som är en kommunal verksamhet, har också varit platsen där 27 minuter har kunnat repa. Där finns två replokaler som ofta är fullbokade. Men plötsligt kom ett besked från kommunen om att lokalerna skulle genomgå renovering – en renovering som skulle pågå ända in i nästa år.
– Vi visste inget om renoveringarna, det sa bara PANG! Vi tänkte bara “Vart ska vi repa? Vart ska vi arra spelningar?” berättar Lisen.

Men de cirka tolv band som huserar i replokalerna behövde som tur var inte oroa sig allt för länge – kommunen löste ersättningslokaler inte alltför långt bort och verksamheten kunde temporärt flytta.

Jag har hört många band som på sistone hyllat Umeå för den starka ungdomsmusikkulturen och jag kan inte låta bli att jämföra med min egen hemstad, Piteå, där det råder brist på både replokaler och mötesplatser, vilket gör att band inte bildas i samma utsträckning som i exempelvis Umeå.

“GRREEEAAAARHH!!!!”

Mitt grubblande avbröts av en stark, distad gitarr från scenen. Det hade blivit dags för nästa band så vi förflyttade oss till ett rum lite längre bort där samtalet kunde fortsätta.

– Vi har fått jättemycket hjälp av studieförbundet Bilda. Det är faktiskt helt fantastiskt, säger Lisen. De har gett oss så många möjligheter.

Hon får snabbt medhåll av sina bandkamrater.
– Det är Bilda som ger oss ersättning så att vi kan repa gratis, fortsätter Maja. Sensus är ett annat studieförbund som kan hjälpa till med såna saker. Det gör att alla får möjlighet att kunna repa, även om man inte har pengar.

Bandet är uppenbart medvetna om de förutsättningar och privilegier som Umeå och dess organisationer, nätverk och eldsjälar, erbjuder unga band. De är tydligt engagerade och måna om den musikkultur som de är en del av – och de tar den inte för given.
– Nu har det ju varit stora nedskärningar i budgeten för studieförbunden. Det är fruktansvärt! säger Lisen. Studieförbunden är SÅ viktiga, särskilt för ungdomsbanden.

Efter att vi alla beklagat oss över det rådande nedprioriterandet av kulturen, så vill jag prata mer om bandet och vad de har för planer framöver.

Ni har spelat in ett debutalbum, berätta om det!
– Paradisgränd heter plattan och den kommer om cirka tre veckor-ish. Den ska släppas digitalt, på CD och på kasett.

Bandet berättar att de får hjälp av Krister Mörtsell att släppa musiken på kasett. Han trycker kasetterna gratis åt unga band och hjälper sen till med att sälja dem. Denna Krister är även han på plats på Punkfest Storuman. Läs intervjun med honom här.

– Han brinner verkligen för musiken och han vill bevara musiklivet så mycket som det går, förklarar Maja.

Foto: Josef Eriksson

Hur var processen med att spela in albumet?
– Det har tagit så otroligt lång tid, säger Maja och skrattar.
– Vi fick för oss för nåt år sen att vi skulle spela in en skiva, säger Lisen. Då spelade vi in tre låtar, och sen…
– “Äsch, vi gör klart det där sen!” fyller Maja i. Och sen gick det typ ett år. Men nu i vintras så tog vi tag i det. Och nu har vi totalt 10 låtar på albumet!

Lisen fortsätter:
– Trummorna har vi spelat in i en studio, och resten hemma i vardagsrummet. Gitarr, bas, sång och allting. Vi gjorde det så enkelt och billigt som möjligt. Det har gått jättebra och det har varit så kul också, säger Lisen och alla skrattar till när de minns tillbaka till vardagsrumsinspelningen.

Jag frågar om det är studieförbundet som hjälpt till även med inspelningen, men det har bandet stått för själva och det är Majas storasyster Ester som mixat och mastrat skivan.

Bandet är positiva till initiativ som Punkfest Storuman som gör att band kan spela på olika platser i Norrland.
– Det är ju i norr som man bygger gemenskapen. Vi känner flera av banden som spelar här ikväll och man går på spelningar och känner igen folk och sådär. Men vi skulle jättegärna vilja fara söderut och spela också.

De framhåller bl a Kafé 44 i Stockholm som ett möjligt spelställe, men drömmen är att spela på Sweden Rock.

Men nu närmast hoppas bandet hinna styra upp en releasefest för den kommande skivan.
– Men det måste vi i så fall börja planera NU! säger de och skrattar.