En kväll på Svanö Folkets Hus

“Vi har fått frågan om att ta hit etablerade och breda artister som säkert kunnat sälja ut på nolltid, men tackat nej. Vi vill boka de artister vi tycker om själva.”

Det bor bara drygt 70 personer på Svanö. Folkets Hus är öns självklara mötesplats. Och det är här som ett gäng kulturpersoner fyra till sex gånger om året bjuder in till konsert, med både smala och nationellt kända artister. Folk åker långt för att uppleva dem.

Konceptet heter En kväll på Svanö och sjösattes 2015.

Då hade Patrik Klingberg och hans familj just flyttat hem till byn och insett att det inte fanns konserter som matchade hans och hans vänners musiksmak. Dessutom hade de blivit småbarnsföräldrar och kunde inte åka iväg så enkelt till de orter där artisterna kom på sina turnéer. Då återstod att locka dem till Svanö. Att bli sina egna arrangörer.

En man står framför ett gult Folkets Hus

Patrik Klingberg framför Folkets Hus.

– Den dåvarande styrelsen i öns kulturförening gjorde mycket, men bestod mest av äldre personer och vi kände att det fanns ett behov att fylla, säger Patrik.

Sagt och gjort. Först ut på scenen på En kväll på Svanö var Systraskap och Mattias Alkberg.

– Jag kan fortfarande få gåshud av minnet, säger Patrik med ett varmt leende.

Sedan dess har tidig höst till sen vår varit de stämningsfyllda spelningarnas period på Svanö. Publiken – som mest kring 100 personer, fler tar man inte in – har vant sig vid att när Klingberg och hans vänner släpper biljetter, då blir det någonting bra.

– Vi har 50 personer som kommer oavsett vad det är, sen fylls det på utifrån.

Det är mer regel än undantag att det kommer människor i bilar från Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik och Sundsvall. Fyra till nio mil, enkel resa.

– Och det även om artisterna spelar i dessa städer också. Svanö har något speciellt som både publik och musiker uppskattar, säger Patrik Klingberg.

Det sitter något märkvärdigt i väggarna i det Folkets hus som invigdes i början av 1920-talet. Då, när det bodde över 1 500 personer på ön.

Författaren Birger Norman är född och uppvuxen i en av de arbetarkaserner nära där sågverket låg, som numera bebos av dem som uppskattar lugnet och den natursköna miljön. Sågverket sysselsatte hundratals arbetare, fram till dess att det brann ned när 1930-talet var ungt. Ett pappersbruk fanns också här, men när det avvecklades i november 1966 inleddes flytten från ön.

Tystnaden tog vid. Livsmedelsbutikerna stängde och hus började rivas.

Svanö SK spelade sin sista fotbollsmatch på ön 1967, men sportklubben lever vidare och fyller idag en viktig funktion med att förvalta och utveckla områden och verksamheter på ön. Folkets hus–föreningen är synnerligen aktiv och kulturföreningen sköts av Patrik Klingberg och ett gäng andra eldsjälar.

Dert sitter många människor i en stor lokal med en scen längst fram

Folkets Hus är en viktig mötesplats för Svanös många föreningar.

Faktum är att det finns närmare tio föreningar på ön, vilket gör den till en av landets föreningstätaste orter per capita. 1976 utropade teatermannen Rolf Tourd Svanö till republik och hösten 1982 togs vägbanken från Sandö i bruk. Samma dag gick sista färjeturen mellan ön och Strömnäs på fastlandet.

På 1980-talet fanns det planer på både en nöjesanläggning, ett vattenland, och en golfbana på ön. Men den har i det avseendet förblivit orörd. Tack och lov.

Ett par behandlingshem finns på norra sida av ön, men framför allt är den en idyll och en kulturell oas.

Förutom 40-årsfirande, kulturföreningens aktiviteter, Ådalens filmstudios vår– och höstprogram, konstrunda varje sommar och en del andra mer spontana upptåg, genomförs Nonagon–festivalen några dagar i mitten av juli. Där varvas experimentell musik med audiovisuell konst.

Jo, det var så sant; i somras spelades teaterpjäsen ”På Karl Grönstedts tid – sant och sannolikt om Ådalens dragspelskungar” tio gånger för fullsatta läktare, utomhus, på Svanö. Den uppförs på nytt nästa sommar. Patrik Klingberg bor sannerligen på en ö där kulturen frodas.

Svanö Folkets hus är idealisk för mindre, intima arrangemang. Direkt efter entrén och kapprummet möts besökarna av en kafédel och inne i salongen finns det flexibilitet. Det går att köra med båda biosittning eller små öar med bord och stolar. Någon alkohol serveras inte.

– Den som vill får preparera sig innan de kommer hit. Vi har valt att sätta musiken i total fokus, säger Patrik.

Det händer dock att konserter kombineras med författarintervjuer, föreläsningar, konstutställningar eller teater. Exempelvis har serietecknaren Mats Jonsson pratat innan Tonbruket bjöd på en magisk spelning, och Jonssons kollega Tommy Sundvall intervjuades innan Ebo Krdum gjorde sitt gig.

Johan AIrijoki står på scen med en gitarr framför sig

Johan Airijoki besökte Svanö Folkets Hus 2021, och 2027 kommer han tillbaka.

Pianisten Martin Hederos gör i höst sitt tredje framträdande på Svanö Folkets hus. Han har gästat med både Tonbruket och Hederosgruppen och ska nu spela tillsammans med Elin Anna Labba. Till våren dyker Johan Airijoki upp igen. Han var här även 2021. Sara Parkman uppträdde här, innan hennes stora genombrott.

– Vi har stöd från Region Västernorrland, k a n söka förlustbidrag från Kramfors kommun om det kniper och en säsong fick vi även pengar från Kulturrådet. Men då på villkoret att genomföra sex konserter.

– Det blev tufft. Vi vill varken nöta ut publiken eller oss själva, säger Patrik.

Som liten arrangör med en spellokal med så pass begränsad publikkapacitet, krävs samverkan med andra, att använda det numera stora kontaktnätet och se till så att artisterna trivs och vill återkomma. Trots att gagen inte är stora.

– Sedan har vi filosofin att vara sanna mot oss själva.

– Vi har fått frågan om att ta hit etablerade och breda artister som säkert kunnat sälja ut på nolltid, men tackat nej. Vi vill boka de artister vi tycker om själva. Så är det, förklarar Patrik Klingberg.

Frida Hyvönen hör till dem som Patrik tycker var alldeles enastående bra på Svanö.

– Men det har varit väldigt många fina kvällar, konstaterar han.

Han har en lista i sin mobiltelefon med ”önskeartister”. Några rätt avlägsna, av rent ekonomiska skäl. Dit hör David Ritschard.

– Kanske ändå att han kan tänka sig att komma, med tanke på Röda Ådalen och områdets arbetarhistoria.

På listan finns även Franska Trion.

– En av mina personliga favoriter, säger Patrik Klingberg.

De skulle högst sannolikt kunna vara ett tomtebloss en kväll på Svanö under den mörka delen av året.