Att blåsa nytt liv i en gammal själ: Orgelprojektet i Holms kyrka

Det började som en notis i orgelsverige genom nyhetsforum som delades på Facebook: professor Hans-Ola Ericsson, känd för många kanske främst genom Övertorneåprojektet och Orgel Acusticum-projektet, hade rott i land ännu en restaurering av gammalt material. Denna gången i hans barndoms kyrka, Holms kyrka i Anundgård drygt trekvart utanför Sundsvall. 

Genom en mycket generös inbjudan besökte jag paret Ericsson-Weman i deras bostad i Sunnansjö, ett större stenkast över Holmsjön från kyrkan, och fick tillfälle att närskåda orgeln och diskutera med Hans-Ola i en intervju om orgelprojektet i sin helhet. Intervjun skedde i Holms kyrka, och dessförinnan hade jag fått både tillfälle att provspela och en genomgående demonstration av orgeln. Vi besökte även en liten lokal som just nu används för en slags utställning över projektet, beståndsdelarnas historia och även gamla reliker, såsom kyrkans ursprungliga spelbord samt ett ursprungligt koppelsystem av Billström. Planscher som hängde där berättade utförligt, och nedan kommer en egen transkribering där jag sammanfattar den fundamentala informationen för våra läsare.

I den nya, eller nygamla, orgeln i Holm möts material från två orgelbyggare verksamma i Västernorrland. Det var dels den utbildade och av Kungliga Musikaliska Akademien examinerade orgelbyggaren Johan Gustaf Ek (1805-77), dels Erik Petter Billström (1819-81), som närmast kan beskrivas som en mångsysslare, men som gick i lära hos J. G. Ek, även om han aldrig examinerades.

Ek är utan tvivel den främste orgelbyggaren som har verkat i Västernorrland. Han examinerades som orgelbyggare vid K.M.A., ett yrke som för att erhålla privilegiebrev tog åtminstone 10 år i lära. Hans verkstad i Torp byggde under åren 1833-74 ca. 40 orglar, samtliga, med två undantag, i Norrland, varav tre alltjämt finns kvar. Billström var examinerad kantor, och sedermera initiativtagare till Vattenkuranstalten som uppfördes 1852-53 i Sundsvall. Han blev föreståndare för gasverket 1873 och avled i en explosion den 23:e December 1881. Innan det magasinerade pipmaterialet samt åtskilliga mekanikdelar återfanns i Lidens kyrka fanns inget känt material från hans orgelbyggen bevarat.

Det fanns alltså ett tämligen nära band mellan de två orgelbyggarna där vi kan ana att Billström bad Ek om hjälp med mer komplicerade uppgifter. Ett möjligt scenario skulle kunnat vara att Ek fick i uppdrag att bygga en relativt stor orgel för Indals kyrka, en orgel som byggdes 1861-63. Ungefär samtidigt byggde Billström en ungefär lika stor orgel, men tekniskt sett mindre komplicerad med endast en manual (klaviatur) och pedal, i Lidens nya kyrka. Och under samma tid byggde Ek en liten orgel i Holms kyrka. Tre instrument som alla byggdes under samma tid i ett geografiskt begränsat område. Även om vi inte kan säga med full visshet, finns det fog för att anta att att de två orgelbyggarna hjälptes åt, där Ek sannolikt var upphovsman till de mer anspråksfulla och tekniskt mer komplicerade delarna, framför allt rörande orglarna i Indal och Liden.

Dessa orglar gick sedan lite olika öden till mötes. Eks orgel i Holm monterades ned redan i början av 1900-talet, eftersom den gamla träkyrkan revs och en ny byggdes. I den nya kyrkan återanvändes en hel del material från Eks orgel men byggdes också om av orgelbyggare Schuster. Efter ytterligare några ombyggnationer byggdes så en ny orgel 1958 av firma Hagström, vilken var den orgel som tills nyligen fanns i Holms kyrka. Billströms orgel i Liden användes fram till början av 1920-talet då den ersattes av en orgel av firman Setterqvist. Sannolikt var det i det här sammanhanget som Billströms orgel monterades ner och magasinerades i kyrkans torn. I slutet av 1950-talet byggde så Grönlunds orgelbyggeri en ny orgel i kyrkan, vilken är den som fortfarande finns där och fungerar väl. Slutligen byggdes Eks orgel i Indal om och utökades flera gånger innan en ny orgel byggdes 1954-55, som i sin tur ersattes av en rekonstruktion av Eks orgel 1996. I rekonstruktionen återfinns en del pipmaterial från den ursprungliga orgeln av Ek även om mycket har nytillverkats.

Den nya orgeln har byggts av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad utanför Luleå. Det bevarade pipmaterialet utgör orgelns huvudverk med elva stämmor (register) och pedalverket med fyra stämmor. Alla stämmor av Billström återanvändes så långt det var möjligt. Till detta fogades en andra manual med sex stämmor som blev orgelns öververk med bevarat och delivs magasinerat material av Ek. Detta pipmaterial kom dels från den nuvarande orgeln, dels från annat håll. Den “nya” orgeln i Holms kyrka omfattar alltså 21 stämmor fördelade på två manualer och pedal. För att det historiska materialet skulle kunna användas har det genomgått en varsam restaurering, där stor vikt har lagts vid att behålla de historiska egenskaperna så att den nya orgeln blir en representant för svenskt orgelbyggeri på 1860-talet, en tidsperiod som i denna region av Sverige kallas för en guldålder med den expansiva och ekonomiskt betydelsefulla sågindustrin. Till sin utformning återanvändes den befintliga fasaden, men eftersom den nya orgeln blev större har fasaden breddats ut.

Innan den följande intervjun med Hans-Ola Ericsson tog plats fick jag som sagt tillfälle att själv pröva orgeln, och jag kan sammanfatta det mycket enkelt: den var helt enkelt underbar. Jag kan inte minnas att jag någonsin trakterat ett instrument vars mekanik och teknik var så otroligt tillfredsställande för mina händer, och varje anslag var en ren njutning fysiskt, för att inte tala om orgelns otroligt mjuka, varma klang, långt ifrån vad många musiker och ickemusiker får höra till vardags. Dessförinnan, som jag nämnde tidigare, höll professorn en demonstration som spelades in till en video på ungefär 10 minuter där samtliga stämmor och kombinationer visas upp.

Hans-Ola Ericsson demonstrerar orgeln

Intervju med Hans-Ola Ericsson

Hur började detta projekt?

Det var en väldigt lustig incident, för att 2018 var jag hemma i Sverige på sabbatsår från mitt universitet i Montreal, McGill-universitetet. Och då ringde Håkan Dahlén till mig och sade:

“Känner du till att man håller på att kasta ut gammalt pipmaterial från Lidens kyrka?”

Men vad är det du säger? sa jag.

“Jo, det ska kastas, det får ju inte ske!”

Näe, det får ju inte ske. Så jag kastade mig i bilen från Sunnansjö och åkte till Liden, och så bar jag och Håkan ner allt material som fanns i tornet till Lidens kyrka. Och så lät vi dokumentera det. Och det var ett ganska komplett pipmaterial av den ursprungliga orgeln av Erik Petter Billström. Och sen blev det överfört till en lada nedanför Holms kyrka, och redan då började en tanke gro i mitt huvud att man skulle ta tillvara på det här pipmaterialet av Billström. Billström var ju ingen känd orgelbyggare, han var inte examinerad, utan han var en bygdebyggare, kan man säga. Och jag visste att i Holms kyrka så fanns det originalmaterial utav (J.G.) Ek. Och den orgelbyggaren Ek var ju den här delen av landets främste orgelbyggare. Och när vi tittade närmare på vad som fanns här i Holms kyrka så insåg vi ganska snart att det var en fyra, fem originalstämmor av Ek.

Och då föddes den här tanken att sammanfoga de här två orgelbyggarna i ett orgelprojekt. För förmodligen så arbetade de här orgelbyggarna samtidigt, delvis tillsammans, därför att mycket av de mer komplicerade hantverksmässiga finesserna i Liden, de var av en helt annan hand. Och vi tror ganska bestämt att det var Ek som i samarbete med Billström gjorde de jobben. Så säkert är att de jobbade tillsammans, och de här orglarna, både i Holms och Lidens kyrka, byggdes samtidigt. Visserligen var det väl då en ganska ogästvänlig väg mellan Holm och Liden, men de kände säkert varandra, och jag skulle tro att Billström var lite grann av elev till Ek. Och Ek i sin tur, han var ju elev till den store svenska orgelbyggaren Schiörlin.

Och så föddes det här, att förena krafterna för att så att säga återfå en klang från den här tiden, från 1860-talet. Och att även få ett instrument hit till kyrkan som har charm och kraft… och ett schysst övningsinstrument för mig, hehe! Jag satt ju här i den här kyrkan och övade på Hagströmsorgeln som byggdes 1956 eller -58, och det var ju ingen fröjd att öva på det men det var det som fanns. Så alla somrar som jag var här med min mor under sommarloven så tog jag båten över sjön och satt och spelade här, och vikarierade på kyrkomusikertjänster.

Så det här har varit ett sätt att ge tillbaka till församlingen, för såväl jag som min hustru har gjort det här helt pro bono, som det heter. Helt utan någon som helst ersättning. För att möjliggöra det. Sen fick vi också ett väldigt fint bidrag från Leader som är ett EU-projekt för just landsbygdsutveckling. Så vi fick en rejäl summa, jag tror det var tre miljoner kronor, som då gav en grundplåt. Sen har pastoratet trixat och hittat en del pengar i sina skattkistor.

Om vi utgår från orglarnas original eller ursprung, hur mycket är återställt? Det blir ju kanske egentligen en felaktig fråga eftersom två orglar blivit en.

Billströms originalorgel utgör lejonparten, och där är hela den orgeln klingande i denna. Så allt av Billström är återskapat och restaurerat och levandegjort, också då genom en magisk intonation som genomfördes av min vän Attila Faragó från Budapest. Och när han kom hit så bleknade han lite, för han insåg att det var mycket jobb. Så han var här i två veckor och intonerade, så kommer han tillbaka en vecka till tillsammans med en medarbetare. Så de jobbar i princip dygnet runt med det här. Grönlunds orgelbyggeri har ju ingen fast intonatör. Så vi diskuterade fram och tillbaka om vem som skulle kunna tänka sig att göra det. Så jag kontaktade Attila via Facebookmeddelanden och annat, då han inte talar något annat än ungerska. Så vi översatte fram och tillbaka, och han svarade till slut att “för din skull så kan jag komma dit och göra det där jobbet”. Och han har ju givit liv åt alla de här piporna, det var verkligen ett hästjobb!

När han inte talade annat än ungerska, hur kommunicerade ni på plats?

Via textmeddelanden, och han hade en översättningsapp som han kunde prata ungerska i, och så pratade den tyska med mig, och det gick ju bra.

Hur står sig den här orgeln mot nutida “opponenter”?

Det hör man väldigt tydligt i klangen, klangen är briljant, den är övertonsrik. För Attila sa också om piporna att det är så oerhört klassiskt i sin grund. Så han kände egentligen igen sitt ideal i barockens tankevärld. Och det tycker jag att man hör väldigt väl i klangen på den här, en briljans och övertonsrikedom som är väldigt tilltalande. Och på så sätt kan man väl säga att den är annorlunda än liknande storlekar av instrument i just det att det är det historiska pipmaterialet. Och det kan man aldrig komma ifrån.

Jag tyckte själv att mixturen var väldigt mjuk, inte så vass som jag annars är van vid.

Nej den är precis bara den här klangkronan, som den ska vara. Som en gloria.

Om man ser både till ett historiskt och mänskligt perspektiv, jag menar både du och jag och våra likasinnade ser värdet i det här, men om vi ser till den vanlige historieintresserade eller kyrkobesökaren, kan man svara på varför det här behövdes?

För mig handlar det väldigt mycket om respekten för det förflutnas lämningar. Jag är inte någon sån där tomte som tycker att allting absolut måste restaureras, men jag tycker att i det här fallet så gav det en bra klanggrund och acceptans för projektet.

Vi är ju i församlingar här i Härnösands stift där det finns en misstänksamhet mot finkulturen, va? Men när jag har visat orgeln efter invigningen för intresserade så blir de ju väldigt tagna just av hantverket och kärleken som är nedlagd i varje pipa. Och samtidigt så kan jag ju säga såhär, det är så typiskt, jag har genomfört en hel del orgelprojekt i mina dagar, varav de mest markanta givetvis är Studio Acusticum i Piteå men även Övertorneåprojektet som var en restaurering av originalorgeln i Övertorneå kyrka och två rekonstruktioner, dels i Norrfjärdens kyrka och den i Tyska Kyrkan i Stockholm. Så när jag ramlade in i det här projektet så tänkte jag “ska jag verkligen ta mig an ännu ett orgelprojekt?” För det äter ju tid, som du förstår.

Och nu är det genomfört, och det är ju väldigt skönt. För att varje sånt här instrument, också när jag jobbade med Jukkasjärvi orgel, alla blir ju specifika barn till mig, alla detaljer, alla komponenter, byggnadssätt, blir som en del av en rik historia. Och jag tror ju att det här instrumentet kommer glädja människor lång, lång tid framöver. För vi har ju många ringar på vattnet från den här stenen vi kastat. Dels då som jag visade tidigare har vi ju en liten utställning.

Vi har också en pedagogisk anknytning genom do-orgeln, den lilla modellen vi har där framme, där både barn och vuxna kan lära sig hur en orgel fungerar, man kan bygga ihop den tillsammans med grupper och förstå, liksom. Och det känns ju jätteviktigt, så att man får sprida den här orgelkulturen. Och kyrkomusikerna här har jobbat mycket med do-orgeln, och det tycker jag är jättefint. Så när vi tog orgeln här i bruk invigde vi även användandet av den lilla do-orgeln.

Hur har bemötandet varit i bygden?

Ja det har varit väldigt, väldigt varmt och oerhört intresserat. Och det har växt en stolthet igen, “tänk att vi har det här, att vi har haft det här!” Att det kan bli någonting så fantastiskt. Så det tycker jag.

En kanske lite småkontroversiell fråga, men har några reaktioner kommit ifrån dem som initierade att pipmaterialet skulle slängas?

Näe… nej de har försvunnit. Ja nej nej nej… Möjligen kan jag väl tänka mig att Lidenborna kanske tänker att “oj, allt det där tillhörde ju oss”. Nu är det ju liksom en sammanslutning, det är ju ett stort stift, ett stort pastorat. Så det tillhör ju pastoratet, det här är ju Medelpads norra pastorat, där det ingår ett antal församlingar. Och jag tror att även de är stolta över att det materialet har fått komma till användning.

Då har jag väl fått svar på de frågor jag hade, för nu. Har du något du vill tillägga?

Nejmen alltså, med det här så kommer ju också ett ansvar. Det kommer ett ansvar till församlingen att se till att här sker verksamhet. De måste få till stånd en musikbudget som gör att man kan anordna konserter och visningar här. För någon gång börjar ju även min taxameter att gå.

Hur ser det ut i nuläget för framtida evenemang?

Det är inte speciellt omfattande ännu, utan det ska vi väl ha möten om. Min gode vän Lukas Arvidsson ska komma hit och vi ska ha en fyrhändig Mozartkonsert, så det är bestämt. Men sen så… jag menar jag har inget emot så länge jag är aktiv att komma hit och spela. Men nog ska vi ha en hel del verksamhet ändå, men det är klart att det vore roligt att få ta emot orgelintresserade grupper, Orgelsällskapet och så vidare. Åtminstone så snart att färgen har torkat.

Då tackar jag så mycket för denna lilla pratstund!

Ja ingen orsak! Så gärna, så gärna, det är bara jätteroligt att du är intresserad!

Orgelns disposition

Nedan följer en förteckning över orgelns disposition, samt hur delarna sitter ihop. Orgeln invigdes den 26:e september.