Intervju

Eleverna om konserten “Orgel i fokus – en tidsresa”

Alexander N.W besökte Studio Acusticum i Piteå för en orgelkonsert och en pratstund med konsertens huvudpersoner – studenterna Elsa Ask, Adrian Bohlin och Berfin Hacyusuf.

Orgel Acusticum upplyst och med projektioner.Orgel Acusticum upplyst och med projektioner.

Foto: Alexander N.W

Orgelstudenterna Elsa Ask, Adrian Bohlin och Berfin Hacyusuf på Musikhögskolans Kyrkomusikerlinje framförde på söndagskvällen ett varierat program där Orgel Acusticum fick visa upp sina många ansikten, från de svagaste till de starkaste stämmorna.

Roligt för denna kvällen var användandet av projektioner på orgeln i form av ljussättning, men även rena bilder. Musiken var från blandade epoker, både Bach, Brahms och Andrée framträdde men även Price och Langlais, för att bara nämna några. Eleverna visade alla på exceptionell teknisk förmåga, där jag gärna nämner Elsa Ask som på grund av skadade händer fick nyttja pedalbordet genom två flerstämmiga pedalsolon, där otroligt nog en fuga av Langlais ingick. Applåderna var välförtjänta mellan varje stycke, och akustiken var som väntat fenomenal. Konserten höll sig inom en timme, vilket är alldeles lagom för en publik, och organisterna kunde därefter känna sig mycket nöjda med sin prestation.

Orgel Acusticum upplyst i blått scenljus och med projektioner.

Foto: Alexander N.W

Jag fick efter konserten tillfälle att tala med de tre för att höra vad de tänkte om konserten.

Hur tycker ni att det har varit att förbereda repertoaren?
– (Bohlin) Jag hade nästan tänkt säga det i början när jag pratade, titeln är ju “En Tidsresa”, men för mig kunde det lika gärna ha varit “Låtar vi kan”. För det är de här som jag har studerat in den här terminen, så då blev det så. Och jag gissar att det kanske delvis är så för er också. Och på skolan är ju tanken att vi ska få en så stor bredd på våra stycken, så jag började med ett Buxtehude-stycke och sen så blev det en slags jazz-standard och så vidare. Det blir ju en ganska stor variation, det är ju ingenting som knyter samman egentligen förutom att det spelas upp på samma ställe och är orgelmusik.

– (Hacyusuf) Alla stycken jag har spelat under terminen har jag valt själv, men vi har en repertoarlista som vi utgår ifrån, så vi ska exempelvis spela ett visst antal Bach-stycken under läsåret. Så jag har utgått ifrån det, men jag har valt ut dem själv och själv suttit och lyssnat på olika, sen måste bara Aaron godkänna det också. Repertoarlistan innehåller musik från flera länder och epoker, så det måste vi ju också förhålla oss till. Av Correa så valde jag ju Tiento no. 38 för jag tyckte att den var jättefin, och av Florence Price spelade jag ett stycke under första året, så då ville jag spela ytterligare ett stycke av henne. Just den här ville jag spela för att den är så mäktig, och det var för mig självklart att avsluta med det stycket.

– (Ask) Ja det har ju då varit lite krångligt att få till ett program som har ett gemensamt tema, för vi får ju öva på ganska många olika saker, men det är ju ändå ganska bra att öva på det som vi har gjort. Vi har ju ändå lyckats komma på någonting gemensamt.

En upplyst orgel i gult scenljus med projektioner.

Foto: Alexander N.W

För ni delar ju ändå på konserten, hur har det varit?
– (Ask) Det har varit trevligt!

– (Hacyusuf) När man går i ettan spelar man femton minuter var. Nu fick Elsa spela lite mindre eftersom hon har haft problem med händerna, så hon fick ju bara spela två pedalstycken. Men vanligtvis har man femton minuter per student om man går i ettan, går man i tvåan är det trettio minuter. Annars har vi valt repertoaren helt själva.

Hur tycker ni att det har varit att lära känna och använda orgeln?
– (Ask) Alltså vi får ju spela på den lite hela tiden, så vi känner den nog ändå ganska väl. Men det är ju också därför den är ganska rolig att spela på, för vi vet vad vi kan få av den, skulle jag säga.

Så när ni kommer till orgeln ett par kvällar innan så är den inte “ny”, utan ni har den under studieperioden?
– (Ask) Precis. Men man fick ju också välja, vi behövde inte ha vår konsert här, vi kunde ha valt en annan orgel.

– (Hacyusuf) Vi kunde ha valt att spela i en kyrka till exempel, så vi behövde inte vara här. Men vi tyckte att det var fint att vara här, vi har ändå tillgång till Acusticumorgeln som är en av Sveriges bästa orglar, kan man säga! Så varför inte använda den?

Var det ni som hade bestämt att det skulle vara ljuseffekter, och hade ni något inflytande över det?
– (Hacyusuf) Efter skolavslutningen så pratade jag med Acusticumpersonalen om de kunde ha effekter och bilder på orgeln, och de sa att de kunde fixa det. Men jag hade inga önskemål om vad, utan det fick de fixa själva.

Så ditt initiativ gjorde att alla tre fick ljus och bilder på orgeln?
– (Hacyusuf) Exakt. Nu såg jag inte var det var för bild på min, så jag har ingen aning om vad jag fick, såg ni?

– (Bohlin) Det var bra!

– (Hacyusuf) Vad bra, era var också bra!

Fick ni någon hjälp med att sätta registreringar eller fick ni sköta det helt själva?
– (Bohlin) Jag har nog fått hjälp med allting, faktiskt. Jag har nog spelat lite mindre än de andra just på Acusuticumorgeln så jag behövde lite extra hjälp. SÅ för mig var det så.

– (Ask) För mig har det varit lite halvt, men för det mesta har jag fått hjälp.

– (Hacyusuf) Vår lärare Aaron vill att man, när man går i tvåan, ska vara mer självständig och bestämma registrering själv, så det har jag fått göra. Men han har kommit och ändrat vissa saker, som på det här Cabanilles-stycket. Det är ett stycke från 1600-talet, men jag hade en flöjtstämma som var mer romantisk. Så då ändrade han det, men jag hade ändå lagt en grund som han bara hjälpte lite med. Men det är för att jag går i tvåan, går man i ettan får man mer hjälp.

Orgel Acusticum upplyst och med projektioner.

Foto: Alexander N.W

Går ni alla i tre olika årskurser?
– (Ask) Jag och Adrian går i ettan, och Berfin i tvåan.

Har ni något ni vill säga om utbildningen i sig?
– (Hacyusuf) Jag har blivit bättre på att spela solistisk orgel, men jag har också varit mer självständig på att registrera olika stycken, och hantera olika stycken från olika epoker, det har jag mer eller mindre lärt mig här. Jag har gått en kantorsutbildning, och det var då jag började spela orgel där, så då lärde jag mig bara grunden. Men här har det varit lite mer, lite högre nivå.

– (Bohlin) Det är inte bara orgelspel som ingår, för som kyrkomusiker kommer man ju inte bara möta orgelkonserter, utan det är förberedelser för körledning, liturgiskt spel med koraler och psalmer, så utbildningen håller en ganska bra bredd. Och till det finns ju också teori och gehör, så man blir inte bara en bättre organist utan även en bättre musiker.

– (Ask) Jag håller med!

Är ni nöjda med konserten?
– (Bohlin) Aaah… ja…

(Haha!)

Ni FÅR säga nej, men jag tänker att ni borde vara nöjda!
– (Hacyusuf) Jag brukar bli nervös när jag spelar upp och har konsert, och jag ska faktiskt skriva mitt examensarbete om det, hur man hanterar nervositeten. Så det ska jag börja med nästa år. För det har varit något som jag kämpat med hela tiden. Och det upplevde jag även ikväll, på sista stycket fick jag helt blackout och tappade bort mig helt i noterna, även om de flesta inte märkte det så blev det ganska många fel i noterna, för jag stannade aldrig utan fortsatte alltid spela. Så jag känner mig lite missnöjd med det, men det är sånt som händer och jag ÄR ändå nöjd med helheten.

Och ni är nöjda med publikens mottagande?
– (Alla) Ja absolut! Verkligen, det var trevligt, de applåderade friskt!

Mer info

Datum för konserten: 7 juni

Elsa Ask och Adrian Bohlin går första året på kyrkomusikerutbildningen, och Berfin Hacyusuf går andra året. Programmet följer nedan:

Adrian Bohlin

BUXTEHUDE – Praeludium e-moll

STRAYHORN – Lotus

BACH – Vom himmel hoch, da komm ich her

DUPRÈ – Placare Christe Servulis

Elsa Ask

PERSICHETTI – Sonatine

LANGLAIS – Épilogue pour pédale solo sur un thème de Frescobaldi

Berfin Hacyusuf

CORREA DE ARAUXO – Tiento no. 38

CABANILLES – Corrente Italiana

BRAHMS – Herzlich tut mich verlangen, op. 122 no. 10

ANDRÉE – Andante G-dur

PRICE – Finale ur First Sonata For Organ