Varför lyssna på Rosa Blend när det finns bra musik?

Ha-HA, du har blivit utsatt för CLICK-BAIT, och nu finns det ingen återvändo! Ta en cola och luta dig tillbaka…

För några veckor sedan höll jag i en konsert i Öjeby kyrka, “Orgelafton i Öjeby kyrka”. Min kompis Linn kom dit och var vänlig nog att inte bara assistera med en komplett ljudinspelning utan skrev därefter även ett reportage från konserten, trots att allting förutom själva skrivandet var helt utanför hennes kunskapsvärld, och värld överhuvudtaget. Linn är musiker ut i fingerspetsarna, men står i andra änden av vår gemensamma korridor, och är medlem av könsrockbandet “ROSA BLEND” tillsammans med tre andra häftiga brudar. I lördags, den 10 juli, hade de en spelning i ladan på Euste Gård i Bertnäs utanför Piteå. Jag var inbjuden, och tog med mig min gode vän Robin Eriksson, vaktmästare på Framnäs Folkhögskola och hobbygitarrist.

Foto: Alexander N.W

Jag hade en vag uppfattning om vad de sysslade med, könsrock kräver en pytteliten förklaring som bör kunna sammanfattas i en mening: rock med fula eufemismer. “Snygg när jag är full och kåt när jag har mens” var bandets öppningsnummer, och jag fastnade mer eller mindre direkt konserten igenom. För mig som tonsättare har jag byggt upp vissa kriterier på vad som kan refereras till som “bra” musik. Människor utan kunskap slänger gärna ur sig att all musik är bra musik, vilket säkert landar väl hos de flesta om de ogillar någon genre men ser den på topplistan. Men jag är av uppfattningen att VERKLIGT bra musik bygger på tre saker: verklig kreativitet, självständighet och konsistens.

• Den verkliga kreativiteten bygger på att du inte nöjer dig med det du kan – dina begränsningar får aldrig begränsa ditt skapande. Om du kan fyra ackord på piano och skriver en låt där du känner att ett femte och sjätte ackord behövs – fixa det! På så sätt blir musiken mera fulländad och inte ett “det här får väl duga’rå”.
• Självständigheten bygger på att musiken inte är i behov av kryckor. Om en låt bara är bra tillsammans med en musikvideo, är varken musiken eller videon särskilt stark i sig. Kan de kombineras till en fulländning, men separeras till varsina fulländningar, kan du stolt se två egna skapelser som kan springa ut i världen.

Liksom jag tidigare varit inne på att narrativ dödar skapelser: när ditt verk är klart och du släpper det löst är du föräldern som slutar betala underhåll, försiktigt påminner om att skaffa jobb och som på avstånd ser vad som händer utan att lägga dig i om det inte blir total katastrof och du måste göra en försenad abort (typ).

• Konsistensen kan säkert tala för sig själv, då den sitter ihop med de tidigare: musiken måste vara intressant och väcka intresse rakt igenom. Den ska vara så intressant att när en passage som inte är intressant kommer, ska den ändå göra lyssnaren intresserad av vad som komma skall. Det kan röra sig om alltifrån harmoniska lösningar eller bra texter, intrikata stämföringar eller helt enkelt abrupta överraskningar.

Foto: Alexander N.W

Det är svårt att få till alla tre, och jag nöjer mig i regel med två för att någonting ska få en liten “nod of approval”. Därför kan jag stolt meddela att Rosa Blend med bravur tilldelas alla tre. De är inte lika komplicerade som Bachs kontrapunkt, de är inte lika harmoniskt orienterade som Ravel, och de är inte författare på Cornelis nivå, men det där är överkurs, och elakt att begära av var och en som inte gör anspråk på att nå dessa höga höjder. Rosa Blend står stadigt bland de musiker som Sverige har anledning att prisa, och trots att detta inte är min genre att professionellt bedöma kan jag som musiker sedan ett drygt decennium tillbaka konstatera den kvalitet som jag ser. Deras intonation var i stort sett klockren, deras instrumentala kunskap var mycket fin och texterna bestod inte av ett enda nödrim. Allting klaffade som saxofonen de bar med sig.

Till allt detta ska tilläggas att jag innan de klev på scenen frenetiskt googlade för att se om de sålde någon merch, och blev besviken när jag inte kunde hitta en enda hemsida. Därför var det en mycket rolig överraskning när de hade ett litet stånd med tröjor och andra grejer som de presenterade på scenen. Då jag på min fritid är fågelskådare visste jag direkt vad jag skulle göra när de visade upp sin patch med bandets logga. Min tubkikares skydd är nu officiellt coolare än både SWAROVSKI’s och KOWA’s tillsammans.

Som jag skrev på Facebook dagen efter: de är ROSA, de är bländande, de är ROSA BLEND!

Foto: Alexander N.W