Faurés Requiem i Öjeby kyrka

Förväntansfull var stämningen när kyrkan sakteligen fylldes av publik, antalet människor uppmättes till cirka 112 personer, exklusive musikerna.

Kvällens kronjuvel var Gabriel Faurés Requiem, lämpligt nog framförd inför påsken. Men dessförinnan bjöds det på två moderna körstycken av Åsander och Trotta, och en koral ur Johann Sebastian Bachs “Das Orgelbüchlein”, framförd av Markus Wargh på den romantiska orgeln i Öjeby Kyrka. Wargh stod därefter för ackompanjemanget till Faurés requiem, transkriberad från orkester till orgel av Mattias Wager. Dirigent var Lars Nilsson, och sångsolister var Linnéa Pettersson och Rainer Lind.

Hur sammanfattar man denna kväll? Lars Öberg, präst, uppmanade i sin presentation publiken att inte applådera under konserten, vilket borde vara en självklarhet under konserter av denna sort. Men som alltid, en vänlig påminnelse sitter aldrig fel, och motivationen var mycket enkel: kvällen skulle möjliggöra inbjudan till meditation, reflektion och återhämtning.

Kören var i det närmaste kristallklar. Orgeln ljöd som bara en romantisk orgel kan. Musiken kändes färsk rakt igenom, trots att åldrarna spände från början av 1700-talet till det sena 1900-talet, där Faurés requiem lugnt placerade sig runt slutet av 1800-talet. Skelettet var väl uppbyggt av tonsättarna, musikens kött och blod växte smidigt ur musikerna och dirigenten satte rörelsen som hos den mest graciösa fågel. Allting var bevis på en noggrann förberedelse och många timmar hårt arbete. Efter konserten fanns en känsla av tillfredsställelse, både hos musikerna och publiken, vi alla som var där hade fått uppleva något stort och kunde efteråt känna ett djupt lugn inför livet när vi så sakteliga återgick till vår vardag.

Foto: Alexander N.W

Jag fick därefter tillfälle att kort prata med Wargh och Nilsson för att få höra deras tankar om kvällen. Nedan följer en transkription av samtalet.

Det finns ju en hel del requiem, varför Faurés?
– (Nilsson) Ja det är ett fint verk… vi har ofta gjort Duruflés requiem, det är väl mitt favoritrequiem. Sen Mozart är ju också ett magnifikt requiem, men det är kul att kunna variera, man kan inte sjunga samma verk varje år. Och nu när man har en så pass duktig kör så är det kul att göra lite extra. Och så är det ett smidigt verk i att man… det är skrivet för orkester, men det funkar jättebra bara på orgel.

Och hur kändes det för dig, Markus, att ackompanjera detta requiem?
– (Wargh) Det kändes bra, faktiskt! Det finns ett orgelarrangemang som Mattias Wager har gjort som vi brukar använda, så det fungerar faktiskt jättebra. Och med den här orgeln också, som är mera romantisk, så gör det sig väldigt fint.

Och hur kändes det att ha Nilsson som dirigent?
– (Wargh) Haha! Jamen det kändes jättebra, det var mycket långsammare tempo än vad jag gjort tidigare, så det var lite, vad ska man säga, utmanande. Men jag märkte allteftersom att det är spännande, och det blir en väldigt stark närvaro också när man vågar ta ner tempot. Så det var en väldigt speciell version det här, tycker jag.

Och jag tycker själv det var roligt att höra det här med just orgel och kör för första gången! Varför tycker ni att man ska lyssna på ett requiem överhuvudtaget?
– (Nilsson) Bara för att det är ett requiem, ja… just tidpunkten när man går inför stilla veckan passar det som hand i handsken. Oftast gör man requiem antingen runt domsöndag, allhelgona eller palmsöndag, eller långfredag. Det är ju som de givna. Man gör sällan ett requiem till midsommar…

För jag tänker ju att temat rör ju sig kring döden, men det är ändå upplyftande musik. Och det passar bättre i de här tiderna.
– (Wargh) Och det blir som att man går in i någon slags vila och meditation, som är lite temat för den här stilla veckan, också. Och det leder människor lite åt det hållet, den här musiken. Att man kan lugna ner sig.

Jag skulle vilja fråga då också, om den här andra musiken som framfördes idag. Dels de två körverken, hur valdes de?
– (Nilsson) Jag upptäckte den här Trotta av en ren slump, jag skulle spela ett vackert Ubi Caritas av Ola Gjeilo för min kyrkomusikerkollega, och då dök det upp en annan Ubi Caritas av Trotta, och då blev jag helt såld på hans tonspråk. Så då hittade jag lite noter som jag köpte och skrev ut. Och vi kommer att göra ett requiem för orgel och kör av Trotta nu till allhelgona. Så det blir riktigt roligt! Ett samarbete med Skellefteå landsförsamling och Anders Lindberg, så då blir det Anders som dirigerar och jag som spelar orgel.

Och du valde “O mensch, bewein dein sünde groß”?
– (Wargh) Ja precis, det är ju en sån där given koral för påsktiden. Man skulle kunna säga att det är en av de mest kända koralerna av Bach, skulle jag vilja påstå.

– (Nilsson) Spelade du den utantill?

– (Wargh) Näe…

(Skratt utbryter)

– (Nilsson) För det skulle inte förvåna mig!

– (Wargh) Nä men jag tänker… jomen, jag kan den utantill, men jag tänkte att jag ska inte plåga mig ikväll. Men det är en vacker koral.

– (Nilsson) Vackert registrerad också, lite variationer…

– (Wargh) Jo precis, jag tycker att man följer med melodin lite när den stiger.

Också det här att musiken spelas på ett instrument vars period är lite mer än hundra år efter att musiken skrevs, men det fungerar ändå.
– (Wargh) Man får ju hela tiden tänka nytt på något sätt med Bach, det tycker jag. Men ändå att det är stiltroget, men det ska också kännas personligt.

Känner ni er nöjda med kvällens konsert?
– (Nilsson) Mycket!

– (Wargh) Jo det kändes jättefint, tycker jag verkligen.

Och publiken verkade ju svara väldigt väl på det?
– (Nilsson) Jo, jo..

– (Wargh) Jo, det skulle jag säga.