Jag hade hittat något klipp på Hilma Bendrik på sociala medier där hon spelar ensam på en akustisk gitarr. Det jag fastnade för var att det här verkade vara en person som inte nödvändigtvis gjorde allt enkelt för sig; det var konstiga ackord och kluriga fingersättningar och en intressant röst. När hon lite senare skulle uppträda på en av stadens scener så såg jag till att vara där. Jag förväntade mig ett akustiskt set.
