Singelrecension
Moa – Spotlight
Foto: Vilhelm Boberg
Fredagen den 24 april lanserades sidan Norrativet. Jag hade med en recension av Hilma Bendriks skiva. Ett dygn senare får jag ett mail av en tjej som läst artikeln och hon skriver: ”…uppskattar att någon skriver om kulturlivet i Östersund… och att det finns någon som lyfter musiker från vår stad.”
Jag tyckte det var roligt att få en så snabb respons och samtidigt tänkte jag att Norrativet kanske inte är helt fel ute. Det finns nog en och annan därute som uppskattar att vi lyfter musiken och musikerna från norr. Vem var då denna författare till mailet? Det visade sig vara en Östersundstjej som nu pluggar vid Borlänges musikhögskola. Nu släpper hon singeln Spotlight under sitt artistnamn Moa för Dalapop. Pressreleasen förklarar låten så här:
“Spotlight är en upplyftande electropoplåt om att fortsätta kämpa för sin dröm oavsett vilka motgångar man möts av. Om att när man skjuts ner av sin omvärld måste man ta sig upp igen även om ingen annan tror på en. Soundmässigt är låten inspirerad av brittiska Sugababes.”
Min känsla är att hon är en av de här som lägger ner jobbet. Som kämpar på och hela tiden vill utvecklas.
Låten är skriven av artisten själv som pepp efter en period av kval och självtvivel. ”Det kan vara ensamt att jaga sina drömmar. Vare sig man kämpar för att bli skidskytt, skriva en bok eller bli musiker så kommer man ibland att mötas av människor som inte tror på det man vill åstadkomma och det är så lätt att dras ned av det. Jag ville göra en låt som är upplyftande och motiverande samtidigt som den synliggör detta eviga dilemma av att vara sin egen största kritiker samtidigt som allt står och faller med att man måste vara sin största supporter med.”
Moa är nu 22 år och har hunnit med att släppa en EP och ett gäng singlar innan Spotlight. Jag måste ju erkänna att jag som gammal gubbe inte känner mig helt hemma i denna typ av musik men jag kan definitivt relatera till att kämpa för att nå mina mål och att vara min egen hårdaste kritiker. Jag har alltid haft en soft spot för de som kämpar, de enträgna, de vars vilja kan försätta berg. Underifrånromantiken. Nu vet jag inte så mycket om Moa men min känsla är att hon är en av de här som lägger ner jobbet. Som kämpar på och hela tiden vill utvecklas.
Så jag håller mina tummar, ropar ut lite heja-rop och tänker att ibland kan man, likt min mamma alltid gjorde innan jag skulle spela en fotbollsmatch, ge någon en turspark i baken. Var så god Moa!
Jaha, hur gör man då som recensent om man känner att man saknar lite kunskap kring en genre för att veta om något är bu eller bä? Man frågar barnen såklart. Deras utmaning var tämligen enkel. Lyssna på låten och säg om det svänger eller om det inte svänger.
Och nu mina damer och herrar: Här kommer familjen Fluurs utlåtande (trumvirvel):
“Det svänger!” säger de i kör.
“Skriv att det svänger plus!” hälsar dottern.
