Del III: Lovisa Holten – en countryröst och en röst från inlandet

Jag är med i en ideell förening i Östersund som heter Stuck On som arrangerar konserter. Jag har alltid förundrats hur vår bokare, Mogge Hall, lyckats dra hit artister från andra sidan pölen som jag har haft med på mina spellistor. Det har varit Deep Dark Woods, Christopher Paul Stelling och nu senast den fantastiska Sean Row. Och så då Will Stewart som var här hösten -23.

Jag känner mig alltid lite extra peppad då vi bokat någon av ”mina” artister. Den här kvällen såg jag särskilt fram emot att få höra hans eminenta låt Sipsey. Vår vana trogen så ställer vi nästan alltid en lokal akt på scenen som förband. Nu var det dags för Lovisa Holten att få visa upp sig för Östersundspubliken. För mig var det ett helt nytt namn och jag hade inga förväntningar men jag tycker alltid att det är kul att se någon för första gången. Tajmingen var bra för hon hade två dagar tidigare släppt sin första EP, The Garden.

Det jag kommer ihåg från den här kvällen är förvisso Sipsey men framförallt så var det rösten. Alltså Lovisa Holtens röst. För mig var det hon som var stjärnan för kvällen och sedan dess har jag följt hennes färd framåt. Det tycker jag att ni också ska göra.

Hon har släppt några nya låtar, gjort några samarbeten (kolla upp Hard Wind Blowing med Markus Ernehed) och framförallt varit ute och spelat en hel del. Senast jag såg henne så var det Johan Airijoki som plockade upp henne på Storsjöteaters scen inför en fullsatt publik där hon fick axla Moonica Macs del i låten Fräckis. Jag har även sett henne på Yran med Alexander Lund vid sin sida. Alexander som även han medverkade på Airijoki-spelningen. Under en intim spelning en tisdagskväll på Clarion var det stämsång med Anna Lisa Hellqvist från Varras. Vilka röster! Det var svårt att inte tänka på First Aid Kit under den spelningen.

Nu låter vi Lovisa själv berätta lite om hennes musikaliska bakgrund och hur hon ser på sin väg framåt:

Berätta lite om dig själv, om din musikaliska bakgrund och hur du har tagit countryn till ditt hjärta.
– Mitt intresse för musik startade väldigt tidigt. Jag sjöng i en barnkör, hängde på Kulturskolan och sjöng väl egentligen konstant i hemmet. I tidiga tonåren köpte jag min första gitarr, spelade covers och skrev egna låtar och övade stämmor på rummet. Efter musikgymnasiet flyttade jag till Piteå, gick två år på Framnäs Folkhögskola och tog sedan en kandidat i Rockmusik på Musikhögskolan i Piteå. Under min tid där tog låtskrivandet form på riktigt, jag började hitta min egen grej och spelade in min första EP med hjälp av fantastiska människor runt omkring mig, bland annat de otroliga musikerna och vännerna som spelar på The Garden: Anton Johansson, Sara Söderberg, Elias Sarkkinen, Rickard Johansson och Jesper Göras samt inspelningstekniker och mixare Lisa Nilsson. Vill också nämna Micke Bäckman som med sin kompetens, sina råd och munspelmelodier gav låtarna ett extra lyft!

– Musiken har alltid funnits runt om mig och är en uttrycksform som jag finner ro och kreativitet i. Det är ett sätt att bearbeta livet runt omkring mig och få uttrycka det som känns inuti. Varför countryn ligger så nära hjärtat går nog lite hand i hand med det. För mig är den autentisk, relaterbar och berörande. Den har ofta en berättelse och en känsla som går att ta på. Sen inspireras jag framförallt väldigt mycket av den tidiga 50/60-tals countryn – det är något i melodierna, arren och sången som jag fastnar för direkt. Och inte minst, de fantastiska stämmorna!

Nu är du i början av din karriär. Har du någon strategi för att nå ut? Är det målet? Tror du att du som är ung har det lättare att hitta nya vägar att nå spridning än de redan etablerade vägarna som har trampats av tidigare artister? Har du som artist några tankar kring hur livet som artist skulle kunna bli bättre här i Norrland?
– Min strategi är att fortsätta skriva och släppa musik. Jag har som roligast och presterar bäst när jag får spela live och interagera med människor i rummet. Det är min dröm – att leva på det här genom att turnera, uppleva nya platser och träffa ny publik. Jag försöker sitta lugnt i båten och inte skynda framåt utan låta processen ta den tid det tar. Den stora skillnaden idag gentemot för kanske tjugo år sedan när det kommer till att “nå ut” är väl den roll de sociala medierna spelar för spridningen av musik. Det finns många som är väldigt duktiga på att använda det för att nå ut idag medan jag kanske är lite old-school och använder exempelvis inte tik tok. Största anledningen är nog för att jag tycker att det tar för mycket fokus från det skapande som jag tycker är roligt och som inspirerar mig. Sedan upplever jag att desto mer jag själv hänger på sociala medier, desto mer självkritisk blir jag. Det finns såklart båda sidor av det där men tror i slutändan att det handlar om vad man personligen hittar inspiration i och vad som ger och tar energi. Är man duktig på att skapa content och tycker det är kul så ger det ju möjlighet till att hitta en bredare publik och kanske hamna i någon algoritm som ökar spridningen. I framtiden kanske det finns någon som kan skapa content åt mig, haha.

– Gällande att vara artist i Norrland så är det viktigt att det finns många spelställen och arrangörer. Norrativet är ju tex ett fantastiskt initiativ som samlar och tillgängliggör det norrländska musiklivet för bland annat artister som mig. Sen är det viktigt att det finns replokaler och inspelningsstudios, ett rikt lokalt kulturliv helt enkelt. Jag spelar mest i Norrland och glider runt längs inlandsvägen och E4:an från Jämtland till Haparanda. Det blir ganska långa och kostsamma resor men jag försöker göra många solospelningar för att finansiera det hela. Finns det tillräckligt med pengar till resa och gage tar jag med mig bandet.

Det pratas och skrivs om att arrangörer sätter för få kvinnliga artister på scenen, särskilt mindre till mellanstora akter. Har du några tankar, erfarenheter kring det?
– Något jag själv har märkt är att det ofta är fler manliga än kvinnliga artister i line-ups på de scener som jag spelat på och besökt. Där kan jag tycka att arrangörerna har ett ansvar i att ge scenutrymme till fler kvinnliga artister. Exakt vad det beror på är svårt att säga men det är en viktig fråga, både ur ett jämställdhetsperspektiv men också för att ha ett relevant och intressant kulturutbud för att locka en bredare publik. Som kvinnlig artist och konsertbesökare vet jag hur viktigt det är med förebilder att inspireras av. Det var otroligt värdefullt för mig som ung att se kvinnliga artister stå på scenen och få känna att det där kan faktiskt vara jag någon gång.

Du är ju själv arrangör också. Jämtland Country har ju blivit en succé. Kan du berätta lite om hur det gick till och om vilken hjälp samt svårigheter ni stötte på? Har du några tips till någon som skulle vilja prova att arrangera en konsert?
– Vi startade Jämtland Country 2024 och fick fin uppmärksamhet av media och peppade countryfantaster! Från början var det främst att vi ville skapa ett evenemang vi själva skulle vilja gå på utan att behöva fara iväg någon annanstans. På evenemangen som vi genomfört så har vi haft stort fokus på att besöket ska vara en helhetsupplevelse, både estetiskt och musikaliskt, med en stark förankring i lokala förmågor. I och med det så har vi också haft glädjen att få samarbeta med olika verksamheter i Östersund, så som Sensus och Storsjöteatern, vilket har varit otroligt kul och tacksamt. Flera privatpersoner har också ställt upp och varit otroligt behjälpliga på olika sätt, både innan och under evenemangen. Samarbeten är verkligen A och O. Mina tips till den som är sugen på att arra är att hitta ett gäng med härliga personer att samarbeta med och att våga fråga andra om hjälp. Var heller inte rädd för att komma med idéer oavsett om de är halvfärdiga. Idéer bygger idéer, lite som med låtskrivning. Kör bara, det är ju väldigt kul!

Till sist: Vilka jämtländska band/artister ska man inte missa att kolla upp?
– Sofia HK från Vallbo, melankolisk folk/pop på svenska. Otroligt begåvad och man lämnar aldrig hennes konserter oberörd. Krönet, soul/progg/folk, bland det svängigaste jag sett live med deras udda taktarter och kreativa texter. REGO som släppte sin första singel Anybody förra året, en låtskrivare som verkligen kan sätta Jämtland på kartan med sitt moderna sound och kreativa skapande. Sen har vi också duon Ernehed & Björns. Två fantastiska musiker som gör americana på bästa vis. Alexander Lund, gitarrist och sångare från stan, som har spännande musik på g. Han är även del av bandet Lumberjack and the suits. Sen har vi VARRAS, en blandning av soul/rock/funk, ett band alla bör se live! Sist men inte minst dansbandet Streaks, unga killar från Lit som i skrivande stund tar över dansbandssverige. Jämtland har så otroligt många och duktiga musiker och låtskrivare, det är svårt att få in alla på en och samma lista!

I sommar har Lovisa följande datum inbokade:
27/6 Countryfestivalen, Sikås (tillsammans med Anna Lisa Hellqvist (Varras) och Alexander Lund)
9/7 Under Solen festivalen, Luleå (solo)
15/8 Vispicknick i Broparken, Umeå (solo).

Jag tycker att ni ska ta chansen att lyssna på Lovisa om ni är i närheten de här datumen. Om man stjäl rummet i konkurrens med Will Stewart och Sipsey så har man någonting alldeles särskilt.

I nästa del ska vi träffa Morgan Hall från Stuck On i Östersund som är en av de vassaste arrangörerna vi har i landet.