En kväll på uppstuds

Jag går in bakvägen till Studioscenen på Storsjöteatern. Med andan i halsen har jag hunnit stänga förskolan, cyklat hem och bytt till min Stuck On-tröja inför kvällens ideella arbetsuppgifter. När jag äntrar rocklokalen så står Polisman B och soundcheckar. Det är Kristi Himmelsfärdsdagen och fredagen efter är klämdag.

Därför är första bandstart satt till för vår del sena 20.00 då lokala Ad Hoc kliver på. Att Polisman B står och kollar av ljudet inför kvällen var inget som var skrivet i stjärnorna. Denna kväll var uppritad för att ställa Umeå-bandet Duschpalatset på scenen. Nu råkade det vara så att deras chaufför för kvällen var John Andersson, tillika gitarrist, sångare och därutöver själva karaktären Polisman B i det bandet. Den andra gitarristen och sångaren är Viktor Asbaghi Sandström, som också är en av medlemmarna i Duschpalatset. Så någon dag innan konserten så ställdes frågan: Ska vi inte köra lite Polisman B också? Och eftersom vi inte är lika veliga som Palme-utredningarna så tog vi ett snabbt beslut och gjorde kvällen till en trippelföreställning.

Vi är ovanligt många i föreningen som är på plats ikväll och i god tid dessutom. Vi hinner sätta oss i fåtöljerna längs väggarna i lokalen för att digga lite indiepunk. Ganska snart känner sig Polisman B nöjda med sina inställningar och det var intressant att följa kommunikationen mellan band och ljudtekniker.

– I den här låten blir det lite annorlunda då vi spelar lite datorbakgrund innan jag kommer in. Och då behöver jag ha lite extra fräs. (Ljudteknikern nickar och gör det en ljudtekniker gör för att ha koll på sina grejer).

Jag ser vår bokare Mogge prata med Ad Hoc som förklarar hur kvällens tidsschema ser ut. Samtidigt hörs Viktor från scenen:

– Jag har fotat av våra inställningar så ni kan ändra hur ni vill! riktat mot Ad Hoc.

Ad Hoc äntrar scenen för att rodda med sina inställningar. Jag har inte hört dem förut men blir direkt intresserad. Gitarrerna ger mig lite vibbar av The Strokes så jag lägger upp en bild på min fb och påminner om att det fortfarande finns några biljetter att köpa i dörren.

Ljudteknikern ställer pedagogiska frågor till bandet om hur de vill ha sin medhörning. Det märks att bandet inte riktigt är van att jobba med soundchecket på ett så direkt sätt.

– Jag klarar mig nog utan medhörning, säger trummisen.
– Ähum, okej… Är du säker? frågar ljudteknikern.
– Jag kanske kan ta lite av basen då, trummisen igen.

Efter ett tag blir de varmare i kläderna och ber om förändringar både här och där.

– Öh, jag kan nog ta lite av gitarrerna också…

Ett snett leende från ljudteknikern.

När bandet kört igenom hela sin repertoar och snackat ihop sig om vem som ska komma in var så pekar ljudteknikern på klockan. Tecknet för att det ska hinnas äta lite innan allt sätter igång.

Vid middagen kommer Polisman B och sätter sig vid vårt bord och vi hinner snacka lite allmänt om tillståndet i Östersunds musikliv innan de joinar Duschpalatsets bord. Jag kollar min telefon och ser att jag fått några frågor om vilken tid första bandet går på. Vi hinner också bestämma att vi ska ta ett lagfoto efter maten.

När vi väl öppnat dörrarna och folk börjat strömma in går jag en lov i lokalen och hälsar på några välbekanta stammisar. Jag ser att det finns något utlagt på våra ståbord som vi har utspridda i lokalen. Det visar sig vara nyckelringar som Ad Hoc lagt dit. Lite senare förklarar bandets basist Nemo att det är han som gjort dem (i någon slags 3D-skrivare?). På ena sidan ser man bandets logga och på den andra en QR-kod som går till bandets spotify-sida. Riktigt snyggt!

Ad Hoc sprudlar av energi och ju längre de spelar ju mer lyser deras ögon. De får en riktigt härlig respons från publiken. Sångaren Ludvig Noreen undervisar hur allsången till deras låt Kallsup ska gå till. De leker lite med tempon och lite start/stopp-varianter under Lost without you och Brother John. Publiken är med på noterna.

Polisman B börjar sitt uppträdande genom att gå genom publikhavet med tända lampor och på polismanér får de publiken att snällt öppna upp en gång till scenen. Väl där sparkar de igång en intensiv show och vi får följa med i utredningens alla (sned-)språng genom bl a Polisman B rider igen och Anropar Barbro, Barbro kom in. Vi får den retoriska frågan:

– Vem var det som egentligen tjänade mest på mordet?

Trots att många i publiken bär studentmössor och således är unga så är de med på tåget och svarar skanderande:

– Ingvar Carlsson, Ingvar Carlsson!

Bandet levererar energi och glimten i ögat finns där hela tiden. Samspelet med publiken är magnifikt.

Foto: Dennis Fluur

Så är det dags för Duschpalatset att kliva på. Publiken är verkligen uppvärmd och kvällen känns hemma när de river av Solbränd i Barcelona och Uman River. Fast jag undrar om inte Viktor drog ner mest applåder när han kunde name-droppa lokala band som han älskar såsom El Parador och La La Superstar. Smart nog så kände han även igen vilka som dolde sig under studentmössorna närmast scenen. Där stod nämligen stora delar av Lynchad. Total eufori vid scenkanten där!

Foto: Dennis Fluur

Eftersom jag ska öppna förskolan 6.30 morgonen därpå behöver jag lämna lokalen i förtid och ge återstående uppgifter till mina föreningsvänner. Jag hinner krama om mina kompisar som kom via mitt fb-inlägg innan jag går hemåt med ett leende på läpparna. Vilken kväll det blev!

Dagen efter skickar jag några frågor till Ad Hoc. Den första frågan var ju rätt given:

Var det en lång process när ni bestämde bandnamn eller tog ni det på uppstuds?
– Bandnamnet Ad Hoc kom faktiskt till ganska spontant, hehe. Vi letade inte efter något namn i flera månader utan fastnade för Ad Hoc (något som sker på studs eller för ett specifikt ändamål) eftersom det speglar hur bandet växte fram – ganska organiskt och utan någon stor masterplan.

Berätta lite om ert band. Vilka är ni och vad har ni för historia? Musikaliska preferenser etc.
– Ad Hoc är ett alternativrockband från Östersund med influenser från punk, indierock och grunge. Vi består i dagsläget av Ludvig från Uppsala (sång och gitarr), Anders från Östersund (trummor), Nemo från Östersund (bas) och Myrna från Mexiko (leadgitarr).

– Ludvig är en upplänning som studerade på Biskops-Arnö innan han flydde storstadsstressen för det lugnare livet i Jämtland. Anders är trebarnspappan och hemvändaren som bott både i Stockholm och Spanien, där han bland annat spelade trummor, innan han flyttade hem igen. Nemo är born and raised i Östersund och började spela bas bara två veckor innan han gick med i Ad Hoc – en riktig naturtalang. Myrna har arbetat som professionell musiker i Mexiko och höjer nivån ytterligare med sin musikalitet och sina grymma gitarrsolon.

– Bandet har funnits i flera olika konstellationer genom åren. Det var Ludvig, Anders och Lukas (en kille från Stockholm) som startade bandet för två år sedan, som då främst spelade covers. När vår dåvarande basist Kalle anslöt började vi skriva och spela allt mer egen musik.

– Sedan dess har vi gjort en rad ad hoc-spelningar – på Jazzköket, utomhus och på olika evenemang. Genom Sensus, som vi är anslutna till, har vi kunnat spela in musik och fått möjligheten att göra fler spelningar. Vi släppte vår debutsingel Restless Dreams i maj 2024 och följde några månader senare upp med Reaching for the Moon. Musikaliskt hämtar vi inspiration från band som Nirvana, Foo Fighters, The Strokes, Kings of Leon och Cleopatrick. Vi gillar melodier, melankoli, energi och låtar som känns ärliga snarare än polerade.

– Under våren 2025 släppte vi två nya låtar: den allsångsvänliga Kallsup, med en lite punkigare touch, samt Brother John. Kallsup är lite annorlunda eftersom det är den enda låten vi har på svenska. Den är samhällskritisk och handlar om kontraster. Ludvig skrev låten efter ett samtal med en taxichaufför från Iran. Han berättade om sitt liv före den iranska revolutionen, hur bra han hade det och hur accepterad han kände sig i samhället. Han berättade också om flykten till Sverige och försöken att passa in här. Samtidigt tänkte jag på flyktingkrisen 2015, när människor drunknade i Medelhavet i hopp om frihet och ett bättre liv, och började reflektera över min egen svenskhet. Kallsup kan tolkas på olika sätt – både som en faktisk sup och som att få en kallsup under vattenytan. Låten är medvetet trallvänlig för att publiken ska kunna sjunga med och känna energin, men budskapet i grunden är ganska mörkt och dystert.

Hur kändes kvällen?
– Kvällen kändes fantastisk. Det var roligt att få spela låtarna live och publiken gav mycket energi tillbaka. Alla sjöng med i Kallsup, vilket var otroligt kul. Både Polisman B och Duschpalatset gjorde också starka gigs så det blev en riktigt trevlig kväll med bra stämning både på och utanför scenen.

Vad händer framåt?
– Just nu håller vi på att släppa vår sista singel, Lost Without You, (ligger ute på streams sedan 9 juni) för att sedan färdigställa vår första EP på riktigt. Det är en energifylld låt med ett starkt riff som driver låten framåt och som vi tror mycket på. Vi har några spelningar planerade framöver, bland annat ett event i parken här i Östersund. Sedan hoppas vi även få spela på Storsjöyran och på fler arrangemang genom Sensus under hösten. Vi är fortfarande ett ganska nytt band och försöker hela tiden utvecklas, både som låtskrivare och som liveband. För oss handlar det mycket om att skriva den musik vi själva vill höra och att ha roligt tillsammans.

Som Dave Grohl hade sagt: ibland räcker det att några kompisar samlas i ett garage och spelar musik för att något bra ska hända.