Albumrecension

Maxida Märak hittar hem på sitt hittills bästa album

“Texterna är knivskarpa, intima och politiska, och det känns som att vi får vara med om en “homecoming” – en kvinna som hittar hem, hittar till sig själv, och hittar nya verktyg för att samtala med publiken.”

Maxida sitter på en häst och håller i en hund. Runt hästen är det olika djur.Maxida sitter på en häst och håller i en hund. Runt hästen är det olika djur.

Knivskarpa texter till avskalad akustisk musik gör det här till Maxida Märaks bästa album hittills, och vi får vara med om en resa där en av Norrbottens största artister hittar hem till sina rötter.

Vi som gick på någon av Maxidas konserter under sommarens bygdegårdsturné har redan fått provsmaka på det nya soundet, och 23 oktober släpptes äntligen det efterlängtade albumet. Maxida har haft en lång och brokig karriär som rört sig från bluegrass till hip-hop, men det nya albumet Ögonblick är avskalat och akustiskt och låter Maxidas röst skina.

Texterna är knivskarpa, intima och politiska, och det känns som att vi får vara med om en “homecoming” – en kvinna som hittar hem, hittar till sig själv, och hittar nya verktyg för att samtala med publiken.

Maxida Märak gjorde en lång bygdegårdsturné under hösten 2026. Här i Rutviks bygdegård 8 oktober.

Foto: Lina Gray

Den första låten Vackrare med tiden är en feministisk kampsång för alla oss som är med om utmaningen i att åldras som kvinna i ett samhälle som återvänt till det tidiga 00-talets toxiska ideal. Bantningspiller som blivit Ozempic-sprutor, silikontuttar som blivit läppfillers. Textrader som “Varje år så blir jag stoltare / alla dagar som jag orkade / med normer och ett dåligt samvete / låt en kvinna leva för i helvete” är som balsam för den som kämpar med livspusslet. Musikaliskt så hörs här inte bara det samiska arvet, utan även antydningar till Maxidas erfarenheter under arbetet med olika urfolk runtom i världen.

Andas i en fyrkant är en blottande sång om stressen i vardagslivet, med fantastiskt vackert pianospel.

En renskötares dagbok är en gripande och upprörande berättelse om historien och vardagen som renskötare, med musikaliska anor i gamla svenska visor. Kontrasten mellan den tydligt storsvenska melodin och den genuina samiska upplevelsen gör den extra drabbande.

Om vi slutar blunda är så mäktigt uppbyggd i samspelet mellan rytm, melodi och sångtext att jag får rysningar. Texten är en tydlig uppmaning till oss alla att ta det som sker med vår natur och oss själva på allvar – och att förändring är möjlig. Den här låten har även plattans bästa melodi, och jag fann mig själv gå runt och nynna “Jag tror ändå / Allt kan ändras / Om vi slutar blunda” hela kvällen lång.

Mission är en tydlig låt om yttrandefrihet, de växande klyftorna i samhället, och den insmygande fascismen. Låten har förutom den svenska texten även långa inslag av jojk. Jojken är ett väl förvaltat arv som Maxida har med sig från sin morfar, den kända jojkaren Johan Märak.

För fans av Maxida som älskade första albumet tillsammans med Bluegrass Mountain Band så är det här albumet en riktig fullträff, men jag tror även att hennes hip-hop fans kommer att uppskatta hantverket och de otroligt öppenhjärtliga texterna.