Covox – Piteås första GameBoy-musiker

Chiptunes, vilket man enkelt kan beskriva som en genre där artister komponerar musik med 8-bitars-syntar inspirerade av gamla TV-spel från 1980-talet, är en smal genre som växt och muterat åtskilliga varv sen millenieskiftet.

Med rötter i hemdatorernas “demo”-scen vid sekelskiftet mellan 80- och 90-tal där amatörprogrammerare visade vad deras Amiga, Commodore 64 eller Atari-dator kunde göra grafiskt i form av korta animationer, gärna med egenkomponerade soundtrack. På dessa datorer kom också musikprogram som kallades trackers, vertikalt skrollande kombinerade sequencers och samplers där folk med hexidecimala talsystemets hjälp komponerade techno, house och drum’n’bass. Tillsammans med Midi-anpasssade program som Cubase lade trackers grunden till dagens musikprogram som på gott och ont numera totalt dominerar hur vi spelar in musik.

Commodore 64ans ikoniska ljudchip SID inspirerade många genom sitt feta ljud till legendarisk musik i spel som Choplifter och Turrican. Ataris ST-datorer var de första att inkorporera MIDI, så du kunde koppla in och synka syntar med din hemdator. Den betydligt mer begränsade tv-spelskonsolen NES inspirerade också många framtida musiker med de medryckande melodierna till klassiska spel som Zelda, Super Mario och Mega Man.

Idag är chiptunes en etablerad del av den elektroniska musikvärlden, med allt från nostalgiska trudelutter som programmerats på daterad teknologi till egna lågbitversioner av techno, dubstep osv.

Vad många norrbottningar kanske inte visste eller kommer ihåg är att vi hade vår egen chiptunes-artist från Piteå redan runt millennieskiftet. Han kallade sig Covox. Jag hörde av mig till Thomas Söderlund, som han egentligen heter, för en promenad nedför minnenas sidoskrollande allé.

Enligt en artikel i Piteå-Tidningen gjorde du debut på Face Front-festivalen 2002. Vad minns du av den spelningen?
– Ärligt talat inte så mycket, förutom att jag hade väldigt roligt och jag tror gensvaret från dom som var där gav mig sån otrolig pepp och energi att fortsätta. Jag hade också med mig alldeles för mycket utrustning! I och med att jag använt GameBoy tillsammans med en massa synthar och effekter när jag hade gjort låtarna så var jag tvungen att ta med mig allt. Det mesta fungerade när det väl var dags att rigga, men jag lärde mig snabbt att ju mer grejor man förlitar sig på desto mer grejor kan gå sönder.

Hur kom du in på chiptunes?
– Jag gjorde animerade stop motion-kortfilmer med kameratillbehöret till GameBoy när jag fick en förfrågan av Johan Kotlinski (Rolemodel) om han kunde använda dom som projektioner på en spelning han skulle ha tillsammans med gruppen Puss. Som tack fick jag en kopia av musikprogrammet han nyligen hade börjat utveckla till GameBoy; Little Sound DJ. Jag hade redan hållit på med musik i några år, främst trackers på Amiga 500, så principerna kunde jag redan. Jag blev omedelbart förtjust i de tekniska begränsningarna och att det gick så snabbt att få ned musikaliska idéer.

– Jag kategoriserade dock inte min egen musik som ‘chiptune’, utan jag såg mig mer filosofiskt knuten till ‘micromusic’, som generellt sett var all musik gjord med lågteknologiska medel. Det inkluderade gamla hemdatorer men också billiga Casio-synthar och hackade leksaksinstrument. Hela scenen var centrerad kring communityt micromusic.net, som främst bestod av musiker från Tyskland, Schweiz och Nederländerna, där det fanns en liten men väldigt aktiv livescen. Min andra spelning någonsin – efter Facefront 2002 – var i Berlin.

Var du involverad i demoscenen? Hade du stort intresse av tv- och datorspel?
– Var tyvärr inte så involverad i demoscenen. Jag ritade lite ascii-art åt några trader-grupper i slutet av 90-talet, men inte så mycket mer än så. Hade definitivt ett stort TV- och datorspelsintresse, men det var underordnat musik, grafik och programmering. Det var helt enkelt roligare att använda datorn kreativt.

Hur var det kulturellt i Piteå när du startade Covox? Kände du dig tvungen att flytta efter gymnasiets som så många andra?
– Rent kulturellt kände jag inte att jag hade något att klaga på medan jag bodde i Piteå. Snarare tvärtom, jag var imponerad över hur mycket spelningar som anordnades i trakten. Men det visade sig att jag inte hade haft så mycket att jämföra med. Jag flyttade ned till Stockholm efter första året på gymnasiet och förstod först då hur mycket som faktiskt fanns tillgängligt. Drum’N’Bass- och Electro-klubbar, enorma festivaler bara några pendeltågsstationer bort, Docklands, etc.

Jag minns att jag skulle se dig på kortlivade kaféet Kejkplejs runt 2003 nån gång. Minns du den spelningen? Jag minns hur häftigt jag tyckte det var med ett kafé som ordnade spelning med “8-bitsmusik” eller vad vi kallade det på den tiden.
– Jag minns den spelningen! Det var min kompis Martin som drev det kaféet, och jag tyckte så jäkla mycket om att det låg liksom i något sorts underjordiskt utrymme. Det var intimt och stökigt på en och samma gång.

Var Field-EPn (från 2017) Covox sista släpp?
– Jag tror det. Förutom en sorts “lost tapes”-samling jag släppte på Bandcamp.

Hur länge bodde du i Piteå och hade Covox samtidigt?
– Hm, tror faktiskt inte jag bodde i Piteå alls samtidigt som jag hade Covox. Jag bodde i Piteå en sväng efter gymnasiet men flyttade sen ned till Stockholm igen för att jobba.

Du använde ett program på GameBoy som sequencer och även synt förstår jag det som. Var du influerad av Puss? Hur länge använde du GameBoy till Covox? Det känns som dina senare grejer blev mer råsynt plus hård techno.
– Japp, jag använde tidigare nämnda Little Sound DJ på GameBoy. Jag var kanske inte musikaliskt så influerad av Puss, men inspirerades mycket av hur dom visade vad som var möjligt. Tyckte väldigt mycket om deras melodikänsla och avskalade stil.

– Jag använde nog GameBoy hela tiden under Covox. Även om det blev hårdare och rivigare mot slutet så var det nästan alltid GameBoy i någon form på låtarna, oftast kombinerat med extra stämma från en synt eller kört genom effekter.

Hur var musikscenen i övriga Norrland under din ungdom? Hade du haft tankar på att flytta till nån annan norrländsk stad?
– Jag var lite avundsjuk på Skellefteås musikscen, för att inte tala om Umeås. Jag tog ibland bussen ned till Umeå för att gå på hardcore-spelningar, men det var oftast lite för långt och jag var lat. Men såg ingen anledning att flytta till någon annan norrländsk stad. Alla jag kände bodde ju i Piteå.

Var Little Sound DJ en tracker precis som programmen du hade använt tidigare? Såldes det nånsin som kommersiell produkt?
– Jepp, Little Sound DJ är en tracker för Game Boy. Det såldes som en kommersiell produkt.

Har du använt nåt annat musikprogram till TV-spel? Det fanns ju Korg DS-10 till Nintendo DS och några program till Playstation 2 (som användes av tidiga grime-producenter som Wiley samt Moon Wiring Club).
– Jag lekte lite med andra program, främst Little Piggy Tracker (LGPT), men LSDJ passade mig bäst i slutändan. Jag gillade verkligen begränsningarna.

Aldrig hört begreppet “micromusic” förut. Var filosofin att utforska egenheterna hos daterade maskiner snarare än att emulera tv-spelsmusik eller göra 8-bitsversioner av techno och dylika genrer?
– Precis så. Det handlade mycket om att begränsa sina möjligheter och utforska “lågteknologiska” maskiner och instrument för att stimulera kreativiteten. TV-spelsmusik har aldrig intresserat mig.

Hur minns du din andra spelning, den i Berlin?
– Minns den med värme! Det var jag, Rolemodel, Lo-Bat och säkert någon mer som spelade på ett väldigt litet ställe som hette Automaten Bar. Det hette så för att allt serverades via en automat. Beställde man öl kom den åkandes på ett rullband.

Vad programmerade du på den tiden? Har du fortsatt programmera?
– Det blev mest interaktiva web-grejor på den tiden. Demoscen-liknande effekter, men som kunde köras i webläsare. Skrev också några enklare program i C till GameBoy Advance, bland annat en samplings-uppspelare jag använde ett tag live. Jag programmerar fortfarande, men numera är det mest visuella tools och shaders till jobbet.

Var det mest punk och hardcore i Piteå på den tiden? Punken hade ju en sån renässans under 90-talet med flera vågor, hardcore, trallpunk, skatepunk. Kände du nån annan i Piteå som gjorde elektronisk musik?
– Det var helt klart punk och hardcore som gällde, och lite hiphop kanske på ett hörn. Elektronisk musik upplevde jag som att det inte var många som höll på med, iaf inte i min generation. Den enda jag kände till egentligen var nog min kompis Johan, som hade en Akai S2000-sampler. Det var helt enkelt för dyrt på den tiden att göra elektronisk musik.

Vilken musik var du influerad av under Covox-tiden?
– Oj, det var rätt blandat. Depeche Mode, Deux, DAF, Pluxus, Polysics, Cornelius, Vatican Shadow, Grauzone, Sisters of Mercy, Adult, The Neon Judgement, Absolute Body Control… Dom sistnämnda spelade jag tillsammans med i Paris, och tror inte jag varit lika knas-starstruck sen dess.

Hur var Skellefteås musikscen vid millennieskiftet? Alltid känts som det funnits mycket pop i Skellefteå. Men även Totalt Jävla Mörker. Du var inne på hardcore och tyngre punk?
– Minns inte riktigt hur Skellefteås musikscen var vid millenieskiftet, jag var kass på att hoppa på bussen dit. Men det kändes alltid som att det hände mera där än i Piteå, men det var väl ett fall av att gräset alltid är grönare på andra sidan… Men ja, var inne på hardcore. Refuseds Pump the brakes var det första jag hörde, och det var en sån jäkla bra inkörsport. Vilken dänga det är. Annars tror jag att jag inte lyssnade på något band lika mycket som Fireside. Do not tailgate-plattan var liksom soundtracket till hela min sena tonår, på gott och ont…

Vad sysslar du med nuförtiden?
– Jag jobbar just nu som “lead technical artist” på en spelstudio i Stockholm. Innan dess jobbade jag mest i reklambranschen med att sätta ihop olika konstiga, tekniskt komplicerade produktioner.