Wardamage från Kiruna om den tidlösa kängpunken

Efter deras intensiva framträdande på Lule Hardcores musikkväll mot Nato på Nationaldagen i år skickade jag snabbt över några frågor tlll Oskar Lund-Mikko och de andra grabbarna i Wardamage för att få lite kött på benen kring vad som pågår i Kirunas punkscen just nu.

Wardamage består av Daniel på trummor, Robbin på bas och Oskar på gitarr och sång. För en utböling som jag, som följt scenen på avstånd framstår Kiruna (fortfarande) som en liten men envis miljö, bestående av ett hängivet gäng som spelar i den hårdaste divisionen av punk. För 10-15 år sen bjöd Giron på spetsig hardcore från Government Abuse, Straight Edge-aggro från No Recede och larmig käng från Benmjöl.

Kiruna hade också läsvärda fanzine i form av Alex Olofssons olika alster. Som den kommunistiska och Norrbottens-separatistiska blaskan Kissan Päivät, som dokumenterade Kirunas rivning i realtid tillsammans med dokument över arbetarklassens historia av radikalt motstånd häruppe, blandat med intervjuer med Misantropic och andra tongivande punkband från förra decenniet. Alex, som spelade i både Government Abuse och Bemmjöl, fortsatte ge ut spridda zines om punk under olika titlar samt det fina etnografiska zinet Spark Punx Forever – som skildrade en konfliktfylld blandning av hemmahörande och utanförskap för en ung punkare i Malmfälten, centrerat kring det mest norrländska av fortskaffningsmedel.

Wardamage kan väl sägas höra till “nästa generation” Kirunapunks, tillsammans med Remain In Grief och Invader. Det vill säga, nya band men i stort sett samma individer, bara lite äldre och gråare. Man får passa på att gno och spela d-takt medan det finns en generation likasinnade som vill göra detsamma.

Hur startade War Damage? Får ju intrycket att Kirunas punkscen är liten och inavlad, spelar ni i flera andra band parallellt?
– Vi startade bandet för typ ett år sedan, det var från början något vi harvade ihop för att testa lite nyinförskaffad inspelningsutrustning. Slängde sedan upp resultatet på Bandcamp och döpte bandet till Wardamage, eftersom ordet “War” känns väldigt kängpunk. Vi är även stora fan utav Bolt Thrower, vars hela image har att göra med krig, så även det kanske influerade litegrann.

– Med tiden har vi gått från en hastigt inspelad demo, vilket vi gjorde som en kul engångsgrej till att vara ett riktigt band, som repar, spelar live osv. Gitarristen och trummisen i bandet spelar även i Invader.

Hur är musikscenen i Kiruna i dagsläget? Det känns som det finns en sund scen för tyngre punk och metal med er, Invader och Remain In Grief?
– Finns som egentligen ingen riktig, aktiv punk eller hardcore-scen i Kiruna. Finns några band, men eftersom de olika banden delar flera medlemmar, så är inte alla projekten jätteaktiva samtidigt. Det är sällan något av banden spelar i Kiruna, och sällan som det kommer band utifrån och spelar i stan nuförtiden.

Vad får ni ut av att spela d-taktspunk herrens år 2026?
– Känns som att käng är en tidlös genre, något som alltid inspirerar och man alltid hittar tillbaka till, finns alltid något nytt att utforska. Framförallt är det kul att spela, sen är det en tacksam genre för ett gäng som inte alltid har så mycket tid, inte så tids- eller energikrävande att komma igång och börja lira.

– Med Wardamage är vi pepp på att spela klassisk, 80-tals, oldschool d-takt. Det är en stil som vi inte riktigt kört fullt ut med något utav våra tidigare band mer än att vi smugit in lite d-takt och kängriff här och där.

Vilka är de bästa d-taktsbanden och varför?
– Discharge, givetvis. Sen kanske alla usual suspects som: Anti-Cimex, Shitlickers, Warcollapse osv. Har lyssnat extremt mycket på Rock ‘N’ Roll Babylon plattan av Inepsy å det senaste, om det räknas som D-takt, väldigt Motorhead influerat fast med käng-feeling. Vill även lägga till Nightfeeder, Impalers och Disfear. Nightfeeder känns nytt och fräscht på ett bra sätt, semi-långsam käng med svinbra riff. Impalers för att de har de råaste ljudbilden sedan Shitlickers. Älskar sången också. Disfear pga Disfear.

Hur aktiva är ni? Ska ni ut på någon turné?
– Vi har legat lite på sofflocket, har varit ett “riktigt” band först det senaste halvåret kanske, men vi är definitivt sugna på att spela mer. Just nu skriver vi lite nytt material, har planer på att spela in något och eventuellt slänga upp på någon streamingtjänst, sedan börja ragga lite spelningar. Vi funderar även på att släppa något fysiskt i framtiden, men osäker på vilket format.

Hur ser er replokal ut?
– Vi repar mitt på industriområdet i Kiruna, i samma replokal som Invader. Vi har varit i vår nuvarande replokal i kanske ett år, innan det repade de flesta av våra gamla band i en annan lokal som vi hade väldigt länge, i över 10-15 års tid. De mesta av våra grejer, planscher och memorabilia hängde med till våran nya lokal, så den känns ändå ganska inbodd.

Tror ni det blir ett tredje världskrig i vår livstid eller kan folket resa sig och stoppa makteliten? Tror ni folk här i den imperialistiska kärnan är för hjärntvättade och mutade för att göra någon politisk skillnad
– Jadu, det återstår att se. Vi är inte direkt experter på geopolitik, men känns inte helt osannolikt att man får uppleva ett tredje världskrig inom våran livstid. Klimatförändringar som leder till krig om resurser, eller bara någon galning som trycker på en knapp och atombombar sönder jordklotet. Hade inte varit förvånad om man en dag vaknar i någon slags Mad Max-liknande postapokalyps.

Vilka är de bästa spelningarna ni varit på?
– Skitkids på K-town [i Köpenhamn] för några veckor sedan.

Ska ni släppa någon skiva eller ordna nån konsert i Kiruna? Man är ju sugen på att åka upp dit!
– Vi har nytt material till en till demo som vi tänkt spela in, funderar också på att släppa den fysiskt på något vis. Just nu har vi inget givet ställe att sätta upp spelningar på, det har tyvärr blivit så att vi sällan eller aldrig spelar i Kiruna, så den närmaste framtiden ser lite mörk ut på den fronten.

Hur ser ni på situationen i Kiruna? Känns det som staden har nån framtid med all korruption och rivning? Staten satsar ju mycket prestige på att förvandla Malmfälten till en serie gruvhål med barackstäder runtom.
– Kiruna har ju i princip alltid varit någon slags frontier town i form av en gruva omgiven av bostäder, affärer, biografer och annat. Så på ett sätt är det väl ingen större skillnad nu, mer än att man grusar den förra versionen och bygger upp en ny. Just nu är vi i något mörkt limbostadie där den gamla stadskärnan är jämnad med marken och en ny håller på att byggas upp men ingenting står färdigt eller fungerar som det ska. Jag har inga höga förhoppningar om att Kiruna kommer bli någon maffig framtidsstad, men tids nog är det åtminstone i bästa fall en blek kopia av den forna modellen. Så länge man har någonstans att repa, jobba och bo så är det väl som vilken småstad som helst, alla kommunstyrelser består ju ändå bara av korrupta lokalprofiler som vill kringgå strandskyddet och slippa ansöka om bygglov för sin bastu.

Wardamages demo Collective Murder från 2025 är en koncis och intensiv historia med fyra spår på sju minuter. Låtarna heter saker som Atrocities, Neglect, Remains och Casualties. Musiken målar upp en blek, krass värld där mordet och slakten i krig skildras naket utan ett uns romantik eller ideologi. Som en destruktiv mekanik eller organism skapat av människor, där människan själv blir födan som göder kanonerna. Kängpunk i sitt esse med andra ord.

Här hittar du Wardamage sida på Bandcamp där du bl.a kan lyssna på Collective murder.