Intervju
Näckros om hur de bildades och inspirationen från 90-talet
Det kommer fram många unga band i Skellefteå för tillfället och ett av dem är Näckros som spelade på punk- och rockfestivalen Vårstök på Kajman i våras.
I den nya vågen av unga punk- och metalband från Skellefteå sticker Näckros ut med sin drömska shoegazepop. Musiken har mer av Slowdives ekande skirhet än My Bloody Valentines väggar av dist, men också med en sångerska vars röst påminner mig om Lauryn Hill. Trummorna kan också kanalisera trip hopens långsamma breakbeats.
Bandet är som en drömd variant av ett 1990-tal som medlemmarna Maja Hagenlöv, Diogo Gordo, Leo Burlin och Lowisa Zaatar är för unga för att själva ha upplevt. Men också något eget, en självsäker skörhet som vi hoppas det unga bandet fortsätter utveckla. Efter deras fina spelning på Vårstöks första kväll ville jag veta mer om bandet så jag skickade ut ett mail.
Hur startade bandet? Hur träffade ni varandra?
– Jag (Lowisa) var på Mullberget och såg en lapp sitta uppe om att någon ville starta ett band med en lista av band som jag gillar. Jag fick sedan reda på att det var min kompis kille som hade satt upp den så jag hörde av mig till honom och vi började spela tillsammans, bara jag och han, någon gång efter Trästock. Jag känner Maja från skolan så jag frågade om hon ville spela bas. Leo hade skrivit på Mullbergets kontaktplattform att han ville starta ett band och då hörde Diogo av sig till honom, sen dess har han spelat trummor i bandet.
Hur kom ni på att ni ville göra dream pop/shoegaze?
– När Diogo bodde i Portugal lyssnade han på Slowdives låt When The Sun Hits och därefter gick han djupt in i shoegazemusik och sedan dess har han velat starta ett band.
Alla i bandet har en väldigt bred musiksmak men skulle nog säga att 90-talsmusik är något vi har gemensamt
Ni är ju ganska unga men jag hör mycket 90-talsinfluenser i er musik. Lyssnar ni på mycket musik från 90-talet eller är det mest nutida musik?
– Ja, vi lyssnar alla på väldigt mycket 90-talsmusik. Det är jättekul att höra att det märks i våra låtar. Alla i bandet har en väldig bred musiksmak men skulle nog säga att 90-talsmusik är något vi har gemensamt.
Hur är Skellefteå som musikstad? Det känns som scenen har växt mycket under de senaste åren med många nya band, främst inom punk och metal. Umgås ni med några andra lokala band? Hur är sammanhållningen?
– Ja, vi har väldigt många kompisar och bekanta som spelar i band och det är superkul. Majoriteten av vårt band går musiklinjen på Anderstorp och där är det många som spelar i band på kulturföreningen Mullberget och arrangerar spelningar tillsammans.
Vilka ämnen skriver ni om i er musik?
– Det är inga konkreta ämnen som vi håller oss till när vi skriver musik. Låtarna kan handla om personliga händelser, känslor eller personer som vi håller nära eller saker vi är passionerade över, som samhällsproblem.
Vilka band inspirerar er ljud- och textmässigt i bandet?
– The Cranberries, Smashing Pumpkins, Fontaines D.C och The Strokes är band vi är väldigt intresserade av och hoppas att de avspeglas i vår musik.
Vad är på gång för Näckros? Spelar ni in något? Vill ni släppa ett album?
– Vi skriver lite nya låtar och vill gärna spela mer live i framtiden. Vi testar att spela in lite för skojs skull nu men det kanske kommer släppas något till framtiden.
Har ni några favoritställen i Skellefteå som inte är kommersiella ställen? Skogar, berg, gator?
– Att gå längs älven vid Hedensbyn är väldigt mysigt, speciellt en solig sommardag. Hamnen i Skelleftehamn är fin och självklart är det alltid superkul att fara å bada/sola i Falkan.
